Efter ännu en flygresa med alldeles för lite plats för benen landade jag på Kalmar Flygplats i fredags. Välkomstkommitén var på plats och allt var som vanligt igen. Då jag var på plats förhållandevis tidigt fick jag nöjet att vara med och duka samt dekorera inför stundande festligheter. Sysslorna bestod, bland annat, i att tejpa fast lappar för "lappleken". Det rörde sig inte om någon form av jakt på samer utan lapparna var i själva verket papper med låttext på. Min mor tycker leken är mycket rolig. Jag tyckte inte det var lika underhållande att tejpa texter under stolar och bord. Lördagens fest förlöpte förhållandevis smärtfritt. Då vår familj är ganska musikalisk och alltid gillat musik i de flesta former innehöll kvällen självfallet sådana inslag. Dels var det allsång, vilken jag, min bror och hans 8-årige son kompade, dels gospelsång framförd av mor och brors kör. Senare på kvällen var det även ett dansband, snarare en dansduo+vän, på plats och spelade oräkneliga hits.

På söndagen spelades den prestigefyllda veterancupen i innebandy på Färjehallens blåa golv. Eftersom jag inte varit licensierad under säsongen var det fritt fram för mig att deltaga. Tillsammans med bror och svåger blev jag återigen tvåa. Jag verkar vara dömd till evig andraplats. Eftersom cupen spelas på väldigt liten plan, småmål och med skottlägen över hela plan spelar jag back och täcker mycket skott. Denna gången resulterade de 65 minuterna benböj och bollmotande i en plågsam träningsvärk samt en blåklocka vid höger öga. Viktigaste matchen var ändå semifinalen mot det lilla äcklets lag. Den vann vi med uddamålet och jag tror jag fick in någon bra tackling på äcklet.

Vädret har varit oförskämt bra här på Sveriges svar på Jamaica. Konstigt egentligen, vanligtvis brukar jag alltid ha otur vad gäller sådant också. Avslutar med lite genus, det är ju alltid lika underhållande. Eller om det kanske återigen är Aftonbladets rubrik som gör det roligt.

/ d.ä.