I know this room and I've walked this floor
Söndagen var ett, som ni kanske förstått, enormt antiklimax. Hur man kan ta en ploj-turnering på sådant allvar är kanske en gåta för många. Somliga lever ju efter filosofin att det viktiga inte är att vinna utan att deltaga och ha kul. Personligen kan jag inte dra mig till minnes en enda gång då jag haft kul samtidigt som jag förlorat. "Ha kul"-inställningen är ju som att be om att förlora. Alla, efter vad jag erfarit, förstår inte vad jag menar men de som gör det vet precis hur det känns.
Den utlovade cheerleader-klacken uteblev. Det bör ju ha påverkat resultatet en aning. Några få tappra åskådare hade ändå hittat dit, flertalet verkade dessvärre lida efter sviterna från lördagen. Jag blev återigen påmind om min enorma betydelse här i världen när jag fick frågan "var ni ut igår?" av en individ jag sa "god natt" till inne på "diskoteket" vid ett-snåret. Det känns bra. Härligt att kunna göra ett sådant avtryck hos folk. Visserligen får man väl förstå personer som glömmer saker de gör när de är i berusade. Själv är jag full av avund för dem då jag kommer ihåg det mesta som hänt. Dessutom kommer jag håg det oavsett mitt egna tillstånd vilket snarare gör saken värre. Bitter? Jag? Nej, aldrig.
Kollade hockeyn igår med Hästpojken och Grapefrukten. Linköping vann inte helt oförtjänt mot ett trött HV. LHC såg väldigt rappa ut, de påminde bittert om t6 då de var etta, tvåa och nästan trea på varje puck. Enda gången HV egentligen skapade något var i powerplay. Men då gör de 50% av sina mål i den spelformen. I slutet var de ett stolpskott från att kvittera innan Linköping gjorde 6-4 i öppen kasse. Med min oerhörda expertis på området kan konstateras att båda målvakterna inte gav något särdeles stabilt intryck. Darrigast och absolut tröttast var Stefan Liv i HV-buren. Vid LHC:s tredje mål såg det ut som att Stefan tagit en tidig semester och slagit sig till ro vid sin vänstra stolpe istället för att följa med pucken mot den högra. Nåja, Hästpojken blev ju glad i alla fall. "Det är väl kul om det går bra för andra" för att citera en upphaussad komiker.
Innebandyn som gick parallellt istället för att, i sedvanlig ordning, börja vid 1900 bjöd på oväntat stora differenser. Warberg är klara för final efter att Magnus Svensson gjort fyra nya mål och två assist. 9-3 blev slutresultatet efter att det runnit iväg i sista perioden. I Solnahallen smällde AIK äntligen Täby på fingrarna och vann med 5-1 efter att den omdiskuterade förstakedjan spelat 4-0. Intressant att det kan bli Warberg-AIK i finalen i Globen. Nästa säsong spelar en ölänning i vardera lag. Kim Nilsson i AIK och Simon Nilsson i Warberg, nej, de är inte släk,t alla bara råkar heta Nilsson i Färjestaden.
/ d.ä.
Kommentarer
Trackback
