Ovan där randas morgonen, och därhemma samlas helgonen

Jehovas vittnen ringde på igår, för ovanlighetens skull öppnade jag dörren trots att jag inte bjudit in dem eller kände igen vilka det var. Gertrud och Hillevi presenterade de sig som. Jag har alltid svårt att komma håg namn varför jag inte är helt säker, Hillevi är jag säker på. Hillevi höll en väldigt låg profil och lutade sig avslappnat mot trappräcket medan Gertrud var mer pratglad och intensiv. Gertrud frågade, eller snarare gav ett påstående med följdfråga: "många tänker på vad som händer efteråt, brukar du tänka på vad som händer efter?" Jag svarade ärligt, jag brukar vara ärlig då jag helst inte säger saker som i längden tenderar att göra personen mer illa än att höra sanningen. Ungefär som att välja avrättningsmetod, antingen halshuggen snabbt eller stenad sakta. "Nae, det är väl inget jag gör, tänker på en massa annat istället." Gertrud verkade inte helt nöjd med svaret och ställde en ny fråga och målade upp mig som Gud, den helige Andes. "Om du skapat den här planeten, en så fin och underbar planet. Skulle du inte vilja rädda den då?" "Ja, jo, men det skulle jag väl?" svarade jag. Märkligt att just mina åsikter hade så stor betydelse för Gertrud. "Det står en del intressant i de här båda, ni kanske vill läsa dem?" Eftersom jag inte läser så mycket annat tog jag glatt emot dem och tackade djupt. La dem sedan inne på Skåningens rum. Hon behöver nog lite andlig spis.

Nästa gång ska jag se till att spela "Gyllne morgon" och andra religiösa sånger och bjuda in dem på fika. Vore kul att se hur de reagerar. Vill till att ha gott om fikabröd ifall de slår slag i saken.

Sedan en tid tillbaka undrar jag vad Charles M gör egentligen. Hasar han runt och bär på böcker för nöjes skull eller pluggar han något? Är han ledare för någon sekt? Det är kul med figurer man kan fantisera kring. Eller ja, fantisera är kanske fel ord i sammanhanget. Det är kul att kunna finna likheter mellan folk och skapa mystik kring olika personer. Vissa är dessutom lättare att hölja i mystikens värld än andra är. 

Moderaten och jag tänkte smygstarta tentaplugget igår. Det gick bra, åtminstone rent tidsmässigt. Var på skolan klockan 0900. Moderaten var lite sen och skyllde på att några papper försvunnit eller i vart fall gömt sig när de behövdes som bäst. Vi hackade oss dock in via nätet och fann frågorna samt de knapphändiga svaren där. Gjorde sedan Rödpepparn och hans tandläkarkompis sällskap och lunchade samman. Sällan har jag haft tyngre samvete drickandes cola. 

Aftonbladet slår återigen till med en "träffande" rubrik. De har dessutom hittat några raketforskare som kom fram till detta resultat. Jag vill inte på något sätt förringa deras insats men jag hade kunnat ha en egen och kanske mer konkret teori om varför det gör ont. Jag kan inte tro att det är ett extremt revolutionerande resultat. Påminner lite om "hur funkar internet?", vad har jag för nytta av att veta det? För den stora massan räcker det att veta att det funkar och hur man använder sig av det. Det lär inte vara många kvinnor som just när det ska hända tänker "oj vad ont det gör, just det, det är för att nervtrådarna är större där". Skulle vara kul att se gravören försöka lugna henne med de orden också. 

/ d.ä.


Kommentarer
Postat av: A2

Bildtexten på den sistnämnda artikeln var säkerligen något som Aftonbladets redaktion funderat mycket på.

2008-04-12 @ 16:37:27

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0