Det närmar sig nu. Snart begynner ännu ett nytt år. Ännu ett år äldre. För första gången blev det extremt tydligt att även jag måste blivit äldre då jag mötte en liten gosse på systembolaget idag. Den lille gossen är lillebror till en av mina forna klasskamrater från låg- och mellanstadiet. Märkligt må jag säga. "Får du handla här?" frågade jag. "Eh, ja" svarade gossen, "hur gick det till?" frågade jag. Låt er inte luras, jag är inte helt bakom flötet. Tvärtom. Jag förstod så klart att den lille gossen hunnit fylla 20 år. Men hur tiden kunde gå så fort är mig likväl ett mysterium. Jag gjorde, i mitt tycke, bra men kanske något kostsamma investeringar inför morgondagen. Lite Kilkenny, en "Långe Jan" samt en liten flaska Moêt & Chandon. Viktigt att skjuta kork i morgon. Då jag inte har någon duglig sabel avstår jag att sabrera även i år. 

Jag såg ett avsnitt av "Beauty and the geek" häromdagen. 8 nördar paras ihop med 8 "dumma skönheter", som det stod i programinfon. Jag noterade att alla nördarna hade bakgrund i naturämnen. Huruvida det rör sig om ett rent sammanträffande eller om det faktiskt är så att fysikerna, mattematikerna och så vidare, helt enkelt är mindre begåvade vad gäller annat än sitt område. Hos vissa av dem kunde en lätt autistisk sida skymtas. 

Julen är över. Tentaångesten börjar därför göra sig påmind. Detta hindrar mig dock inte från att åka til Åre över nyår. Förmodligen får miljörättsboken följa med. Det ska bli kul att få åka lite skidor. Julhelgen har varit mycket trevlig och extremt onyttig. Det enorma julmustdrickandet har lett till att jag fått något sorts beroende. Vet inte hur jag ska klara mig resten av året. Ica Berghem bruka förvisso ha ett lager över en bra bit in på året så kanske överlever jag till påsk då påskmusten kommer. 

Dan före dopparedan. Visst säger man så? Att säga "dagen före dopparedagen" känns inte riktigt rätt. Nåja, idag har jag som vanligt inte gjort någonting alls. Jag såg "Sweeny Todd" ute på altanen, eller uterummet, ja, en inglasad altan. Via mms från både Onana och d.y. vet jag att snön lagt sig över Umeå och gjort sitt för julstämningen. Här hemma kommer julstämningen av helt andra saker. Snön har lyst med sin frånvaro de senaste jularna. 

Idag när jag vaknade gjorde jag det med huvudvärk. Kanske migrän, ett snabbt depåstopp vid matbordet och sen tillbaka till sängen för ett par timmars rekreation. När jag så vaknade till igen, försökte jag starta min dator. Jag uppdaterade den igår innan jag somnade och valde därefter alternativet "stäng av" istället för "omstart". Jag skulle ju ändå starta den morgonen efter tänkte jag. Så blev det inte. Efter fem minuter orkade jag inte vänta längre, varför jag tvångsavslutade (aldrig roligt) startade om den. Inget resultat, den fastnade i samma läge igen. Hurra! tänkte jag stilla. Typiskt att vi ska ha hemtenta och grejer och den enda dator jag har tillgång är en gammal tingest som min far fortfarande tror är ny. Sanningen är att den senast genomgick en make-over när jag gick på gymnasiet. Det är alltså... den är alltså... den är inte ny. Därtill bör nämnas att den inte var ny då heller, samma moderkort och bla bla bla sedan många många år. Trots detta är den alltså ny i min faders ögon. Märkligt det där. 

Ordet blev kött och tog sin boning bland oss. Märkligt det där må jag säga. Hur kan ord bli kött? Josef ska ha funderat på att skilja sig från Maria enligt prästens predikan. Istället kom något väsen till honom i en dröm och fick honom att ändra sig. Tanken väcks ändå: Utsattes den godtroende Josef för tidernas bluff i brist på faderskapstest? Idag har jag varit på konsert, musikgudstjänst, i sällskap av mor och far. Det känns väldigt jul med kyrka. Ateistiskt nog blir jag endast kyrklig under december månad varje år. Mer av tradition än reell tro.

Klart! Alla julklappar inköpta. Jag är ute i lika god tid som vanligt... Vissa är klara redan i september men vid den tiden har jag inte ens kommit på tanken att julen närmar sig. Min taktik fungerar ganska bra. En spanardag då man undersöker utbudet, och en köpardag då man med tunnelseende likt en Stockholmare på Drottninggatan, går till de butiker där de julklapparna man bestämt sig för ska inhandlas. Mycket viktigt att hålla sig till vardagar då de allra flesta är ute lika sent och har lördagen som enda lediga dag!

Eller snarare min resväska... tack ändå SAS som skjutsar hem min väska till dörren. Förvisso mer än 8 timmar försenad. Läge för korrespondens med försäkringsbolaget? 

Igår avslutades 2008 års studier med pizzabuffé på Scharinska. Vi voro ett gott sällskap, undertecknad, Stekarn, Båten, A2, Demonen, d.y. och Tigern, som samlades för att vältra sig i flottig pizza och valfri dryck. Vissa kom undan billigt med pizza och vatten, andra insåg inte sitt misstag innan det var sent. Att Starobrno kunde kosta nästan lika mycket som hela buffén i sig må vara en chock för många, för mig var det sannerligen så. Visserligen var det en dryck som var bland det godaste i malt, humle, jäst och vatten-väg jag inmundigat på lång tid ändock kändes det inte helt värt 48 riksdaler. Flera ämnen diskuterades grundligt, bland annat gjorde Demonen en installation av pizzarester, jalla peno, tackosås och frågade det övriga sällskapet vad han ville säga med det. Därefter företogs en diskussion om kultur i allmänhet och konstighet i synnerhet. Eniga voro vi i stort om att det stundom är ett hån mot skattebetalarna att exempelvis betala för att en tant ska urinera på en scen. Spontant känns det som det finns långt viktigare saker att lägga pengar på.

Innan alla drar hem tänkte jag att det vore kul och gott att käka lite pizza. Be there!

I lördags gick juristernas julfest alternativt sjöslag av stapeln. 45 minuter innan bussen till partajet gick, ljöd slutsignalen i den innebandymatch som vi lyckades vinna. Lite bråttom blev det men strax innan 18 satt jag tillsammans med massa T1:or på bussen som skulle ta oss till Stöcksjö, orten där spektakel skulle utspela sig. Jag måste nog ranka denna sittning högst av de jag hittills varit med på, vilket börjar bli en hel del. Sånghäftet är snart inte nödvändigt längre, de flesta texter sitter i ryggmärgen. Det som gjorde detta party till bättre än de tidigare andra var till största del livebandet. Speciellt med tanke på att på lead guitar fanns en före detta advokat och numera lärare på termin 4. Hur coolt är inte det? En sådan advokat ska jag också bli en vacker dag. Rock bidrar till den bästa stämningen, inget muckande, bara trevlig allsång. Tråkigt att inte dagens DJ:s förstår det. Carl-Jan missade dock detta band på grund av att han sprang runt i skogen och letade efter färska spår i snön. För mer information hänvisar jag till Carl-Jans blogg. Det är mycket svårt att hålla sig för skratt. Carl-Jan kommer framöver att gå under namnet Spårarn på grund av nyss nämnda incident. Några större skandaler har jag inte hört talas om. Något nämndes om någon skrubb men det lämnar vi därhän. Det som händer på julfesten stannar på julfesten men för att ge er läsare någon sorts ledande bild av vad som försiggår kan man illustrera det på detta vis.

Idag har jag sett åtskilliga klipp på tuben, det händer rätt ofta ska väl sägas. Men idag har jag tittat på något alldeles extra bra. Omedelbart skapades en känsla av att jag ville strutta omkring här hemma endast i skjorta, kalsonger (har han sådana på sig? svårt att se) och tubsockor. Jag skulle dock inte mima, istället skulle jag vråla så högt (eller snarare starkt) jag kan. Tom har dock ett väldigt lågt bord, det underlättar avsevärt om man ska hoppa upp på det. Ska jag hoppa upp på vårt bord slår jag skallen i lampan och har nog inte mycket utrymme mellan huvud och tak. Dessutom är jag ganska feg och vuxen på så sätt att jag oftast tänker på vad mina handlingar kan tänkas få för effekter. Undantag görs för konversationer, jag kan råka säga de mest sårande saker utan att förstå innebörden av vad orden kan innebära för någon. Oftast i form av plumpa kommentarer. I övrigt agerar jag i hög grad som en Bonus Pater Familias, jag ställer min cykel där den inte är i vägen för någon annan, parkerar inte bilen framför någons utfart, så att det inte på grund av min parkering kan uppstå risk för annan. Antingen är jag väldigt svensk eller har jag kanske bara en enorm hänsyn. Jag vill inte att någon på grund av mitt handlande blir lidande.

Några timmar kvar av tonåren. 20 år förverkade. Det är nästan en fjärdedel. Ju äldre jag blir, desto mindre längtan känner jag till att fylla år. Tänk om man vore 8 år igen. Bekymmersfri. Livet var en fest. Man längtade till födelsedagen och alla presenter man skulle få. Hårda paket skulle det vara, inget mjukt och äckligt, bara hårda paket. Annat är det nu. Jag har svårt att hitta saker som jag önskar i jämförelse med de två a4-sidor långa önskelistorna som jag en gång hade. Jag kanske ska söka reda på dem och kolla om det är något jag fortfarande inte fått. Men att fylla år är inte så tokigt ändå. Tårta, bullar och kakor. Mums! Det som är speciellt med 20-årsdagen är att det  trots allt bara handlar om en grej. Man får handla på systemet. Är inte det ganska tragiskt egentligen? Vad händer med födelsedagarna efter 20-års dagen? Vad räknar man då ner till? "Åh, vad jag längtar till 27-årsdagen, då får jag äntligen komma in på Fredagsklubben på REX..." 

Idag var det sista seminariet för terminen. Försäkringsrätt. Även en föreläsning i ämnet klarades av. Intressant att den absolut bästa föreläsningen och ett av de mer givande seminarierna hålls av en lärare som tyvärr inte jobbar på institutionen. Det absolut svåraste för en lärare måste vara att göra eleven intresserad även av ämnen som kanske inte är så roliga i sig. Det kan räcka med att ämnet är svårt att överskåda eller att ta till sig för att göra att viss distraktion infinner sig hos eleven. En bra lärare lyckas göra även det tråkigaste av ämnen intressant för eleven. Därför var dagens föreläsning och seminarium/lektion ganska givande.

Vid den tiden utfärdade kejsaren en förordning om att hela världen skulle skriva promemoria. Det var den första promemoriaskrivningen för terminen, och den hölls när Askan var ståthållare på instutitionen. Alla gick då för att skriva var för sig, var och en till sin stad. Och Han, som genom sin härkomst hörde till Karls hus, begav sig från 19 på Mariehem upp till Universitet, till Umeå stads campus, för att lämna in promemorian.

Igår blev jag mer eller mindre färdig med mitt pm, det som återstår är framsida, källkritik och att kontrollera fotnoter. Hoppas stackars Onana inte behöver opponera på mitt senare då hon redan gjort det. Konstruktivt så klart. Vad jag minns från förra årets opponering verkade syftet stundtals åsidosättas totalt. Syftet måste ju vara att få skribenten att utvecklas, mer "värt att tänka på nästa gång" än "din imbecill, varför har du gjort så här?". Den senaste opponeringen var inte särdeles enkel då vi den gången skrivit i grupp. Det kanske dummaste sättet att skriva på. I synnerhet när man inte är likasinnade. Undrar om Walin, Gregow och Löfmarck suttit och skrivit kommentaren tillsammans eller om de ansvarar för vissa delar? Det senare förefaller mig vara mest troligt. 

Böcker utspridda över hela golvet.

En halvfull flaska vatten med ett russin som flyter omkring där i.

Gårdagens kläder i en total röra, blomstackare som skriker efter vatten och på lägenhetsinnehavaren i fråga ringar under ögonen. Det är den 3 december och det står redan klart att om det fortsätter på detta vis så kommer det att bli en skitmånad. Adventsstjärnan i fönstret signalerar julljus, harmoni och värme till människor som passerar utanför. Det pågår ett krig i min lägenhet. Det pågår ett krig i mitt huvud. Jag lovar mig själv att plugga mer. Jag ska äta nyttigare. Jag ska träna mer. Ringa mormor. Berätta för min familj vad de betyder för mig. Lära mig mer om världskonflikterna och försöka bidra till en bättre planet. Jag ska lära mig en ny sak om dagen. Jag ska bli en vinnare.

Trots de högst seriösa intentionerna sitter jag här drömmandes. I avsaknaden av dagsljus och i lappsjukans klimax är bilden av mig en drivare.  Så snart det blir vinter så kommer tankarna om att söka mig äventyr marscherande. Det är som en julrusch som sveper sig in. Vimlande, stressade människor som konsumerar för tillfredsställelse.  Köpstopp, medveten shopping, abstinens och behov. Det pågår ett krig mellan borde, kan, måste och vill. Skjuter motvilligt undan äventyrslusten, borde vinner rond 1. "123 saker (vad varje svensk bör veta)" på svt borde ge mig dagens vunna kunskap.

För tredje gången i dag kliver jag över kaoset på golvet för att kolla elementet .

Kan någon säga mig att i morgon blir en bättre dag?

/ Anna

Det var inte direkt kärlek när jag igår cyklade hem från stadsbiblioteket i regnet. Till råga på allt verkar man anse det vara värt att skrapa/ploga vägarna först när det frusit på ordentligt. Då när det inte gör någon direkt nytta annat än att det blir isgata, då passar man på. Svärandes och med igenimmade glasögon trampade jag mig upp för backen nere vid Östra Gymnasiet och senare även den annars mördande Mariehemsbacken. Märkligt vad frustration och adrenalin kan inverka på prestationer. Inte för att just att cykla upp för några backar skulle vara en extrem prestation men när man vanligtvis inte gör det och istället väljer att göra det när omständigheterna är som värst, det är i alla fall en form av prestation. Jag mötte någon på vägen, antagligen Polisan, men jag varken såg eller hann reagera i tid nog för att verka trevlig. Istället kanske ett mer eller mindre ilsket "hej" pressades fram mellan sammanbitna tänder. 

"I had a friend named "ramblin Bob he used to steal, gamble and rob..."