Efterklokhetsexperten

Han hade packat resväskan kvällen innan. Taxin skulle ju komma redan 0530. Han hade uttryckligen sagt så vid samtalet med taxi-firman kvällen innan. Det går inte att vara övertydlig. Det gäller att minimera risken för misstag. Chaffisen var för en gångs skull tyst, lustigt tänkte AJ, de brukar ju alltid prata om ingenting hela vägen. AJ tyckte det var skönt. Han hade ingen lust att snacka med någon han inte skulle komma håg nästa gång ändå. Chaffen verkade inte så pratglad heller. Han och AJ kanske var eniga på det planet? AJ tyckte sig nästan förnimma den känslan i alla fall. En tyst överenskommelse dem emellan. Incheckning. Bara några månader tidigare var allt nytt detta nytt för honom. Nu kände han sig bekväm i miljön. Mellanlandning, Arlanda, byte av plan. Destination: Kalmar flygplats. Han blev lite orolig när han hörde en kvinnoröst "det här är er kapten som talar". Kunde tjejer flyga? Efter en något skakig landning insåg han att de kanske kunde det.

AJ var alltid lite tvärtom. Hade man genusundervisning i skolan för att öka medvetenheten blev han omedveten. Kanske hade psykologen vid mönstringen haft rätt? Kanske hade han problem med auktoriteter trots allt. Alla "måsten" var ju sånt han hatade. Han brukade översätta dem till "borden". Det var lättare att slippa undan ett "borde" än ett "måste".

Efter bil sista biten kom han så fram till resans mål. En svampgata. Allt var som vanligt. Inget nytt. Solen sken. Katten strök sig mot benen, precis som vanligt. Han kände sig lite rastlös. Efter två terminer hade han börjat vänja sig att ha något att göra, eller undvika att göra. Hemma och inget att göra eller undvika att göra. Han var sugen på solen. Orkade inte åka till någon strand dock. Blir trädgården idag, tänkte han. Han mindes vad E sagt, hon behövde ingen solfaktor minsann. Någonstans tyckte han det var lite fegt med solfaktor. Någonstans var han rädd för hudcancer. Florence Valentins musik strömmade ur högtalarna. "Full och dum" måste vara en direkt rip-off av "Seven drunk nights" tänkte han. Samma story, skillnaden är en sämre röst och svenska istället. Han bytte låt. "Efterklokhetsexperten" av Sveriges Cultband istället. De var smålänningar. Han kände igen sig mer i dialekten. Ändå kändes den lite främmande numera.

"Ja det kunde jag ju sagt från fössta böjan, att det skulle gå åt helvete till slut. Men nu sitter du i knipa, du kan ligga där å lipa för det här det kan du aldrig reda ut. Om du bara hade frågat mig en smula då hade allting varit annorlunda nu. Det är ju det jag alltid sagt att man ska vara på sin vakt och fråga någon som vet bättre än sig själv."

/ d.ä.

Kommentarer
Postat av: Mitt namn är Anonym

Jag anar en ny Jens Lapidus. Korsbefrukta dina alster med inspiration av Björn Ranelid också så blir det en femetta! Bjuppar på kaffe för en selma om du lyckas

2008-06-08 @ 01:35:45

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0