Golv. Hur kul kan det vara egentligen? Blåsorna var borta. Händerna vana igen. Det underlättade det hela. Samtalet från Julkuken klockan 01:30 bidrog en del till den ofrivilliga sovmorgon AJ råkade ut för på fredagen. Hämnden var, om inte ljuv så i vart fall, ok. Ringde Julkuken kvart i åtta på morgonen istället. Kändes lite bättre då. Snart ny jobbvecka. Lustigt hur snabbt allt kommer tillbaka ändå. Som att det senaste året inte existerat. Saknad kände han ändå. Svårdefinierbart dock. Vad saknades? Vilka? Han blev alltid ännu latare när han kom hem. Hem, förresten. Svårt att säga vart det ligger numera. Kändes både bra och dåligt. Dåligt var däremot formen. Vältränad kändes avlägset. Det mesta kändes avlägset. Är det inte löning snart? Måste tjäna och spara pengar. Inte kul. Han var bättre på att bränna pengar.