Han tänkte på det där någon hade sagt om att man inte såg ut som den man såg i spegeln. Att allting, bara för det var spegelvänt blev oproportionerligt och fult. "Om man är förhållandevis nöjd med den man möter i spegeln, betyder det att man är ful egentligen?" tänkte han. Kanske var det så. Det kunde förklara en del. Han tänkte lite till på tentan. Egentligen inte så mycket på tentan som festen efteråt. Det kunde sluta lite hur helst. Bra. Dåligt. Antiklimax."Har jag glömt skriva ut något?" Han hade inte orkat titta genom alla de utskrifter han och en kamrat fixade innan helgen. Risken fanns att han inte skulle orka innan han satt på tentan. Innerst inne visste han att det varit en bra idé att kolla en sista gång. Kanske ringa någon av alla tveksamma kontakter för att få tag på lite extra? Eftersom man fick ha med sig vad som helst i pappersform till tentan vore det kanske bra med tidigare års frågor och svar? 

Han funderade på att ta med någon skönlitterär bok. I alla fall någon tidning av något slag. Det var en, av få, principer han hade. Aldrig först ut ur tentasalen. Med den förra tentan i färskt minne insåg han att det nog inte var någon större risk."Tänk om?" Det var nog bäst att ta med sig en tidning ändå. "Måste börja packa idag" tänkte han. Visst var det så. Han borde börja packa till kvällen. Som senast. Kanske redan tidigare. Magen kurrade. De var inte kompisar, han och hans mage. En av dem var alltid hungrig. Den andre ville inte bjuda sin antagonist på något. Han kände sig lite schizofren stundtals. Men det var bara skönt. Visst, det kanske gjorde det svårt för folk att förstå sig på honom men vad gjorde det? Han kunde ju, bevisligen, häva ur sig praktiskt taget vad som helst. Droppa elaka kommentarer utan att riktigt förstå det elaka själv. Ibland fick han en tillrättavisning. Oftast inte. Den sidan hos honom gjorde honom svår att förstå sig på för omvärlden. Brydde han sig? Ja, han brydde sig mer än folk trodde. Nej, han var ändå mer gangster nu än någonsin. 

Mer eller mindre mordhotad på fredagen. "Jobbigt" tänkte han. Det gjorde inte så mycket. Han hade ändå börjat planera sin begravning. Han hoppades någon skulle se dokumentet han sparat på skrivbordet på sin dator. Var det inte så de gjorde? Helst ville han vara med på sin egen begravning. Mest för att se vilka som skulle komma. Han undrade om någon utanför släkten skulle närvara. Visst, släkten var stor. Blod tjockare än vatten. Alla klyschor. Det är ändå vännerna man väljer, inte familjen. Han var inte missnöjd med sin släkt. Tvärtom. Dessutom hade han inte tänkt trilla av pinn ändå. Han var ju odödlig. Ville snubben kola honom så kunde han ju försöka. "Varför ställa klockan så tidigt?" tänkte han igen. Det måste varit den andra delen av honom. Den ordningsamme. Den trevlige. Den artige. Han som inte fick synas så ofta. "Jävla show-off!" tänkte han. "Du ska alltid utmärka dig" Det var inte helt taget ur luften. Den andre var extremt kåt på uppmärksamhet. Dels var det väl beroende på att han inte fick synas så mycket. Troligtvis var det mest för att det låg i hans natur. Han tryckte ner honom så ofta han kunde. "Du ska inte tro att du är något", jantelagen övades flitigt. Kanske mer än de lagar han borde ha koll på. 

Han gillade Gossip Girl. "Det är fan inte gangster" tänkte han. Det var det absolut inte. Snarare var det en serie för småtjejer. Men det var en snygg serie. Därför tyckte han om den. En lite förbjuden kärlek. Lite som mellan läraren och den duktiga eleven. Oftast är det så. Sällan de dåliga eleverna som inleder relationer med sina lärare. Märkligt. 

/ d.ä.