En busschaufför är en man med glatt humör...
Igår tog Grapefrukten och jag mod till oss och begav oss mot Ersboda med hopp om att finna en ny innebandyklubba till honom samt matchställ till vårt lag. Vägen dit var en mycket spännande resa, då varken Jag eller Grapefrukten hade någon aning om det var Västra eller Östra Ersboda. Vi chansade på Östra. En bidragande orsak till det kan varit att just den bussen går utanför mig.
Föga förvånande var det fel buss, vi fick dock se delar av Umeå vi aldrig sett förut. Som tur var vände bussen och 9an blev istället en 8. Till slut kom vi alltså rätt även att det kanske inte var det vanligaste sättet att ta sig dit på.
Väl framme började vi vårt sökande på Stadium där vi frågade efter "Team-sales-Tomas", denne var ute och "gjorde reklam" och skulle komma tillbaka en timme senare. Till att börja med kan man undra vilken form av reklam just Tomas gör och varför det inte duger lika bra med Stadiums hemsida eller kanske direktreklam? Man brukar ju säga "kan Mohammed inte komma till berget, får berget komma till Mohammed" eller något sånt men det måste väl finnas någon gräns?
Hur som helst, Grapefrukten och jag gav inte upp så lätt och tog oss så vidare mot Intersport istället. Vad som kan tyckas vara lite märkligt är att alla klubbor han kikade på var ungefär 85 cm långa (korta?), självfallet var det den inte lika väl tilltagna prislappen som lockade. Efter en stunds letande frågade vi till slut efter matchställ och blev förvisade till, om jag minns rätt, "Klubbar och föreningar". På Intersport har man alltså en egen avdelning med flera anställda som kan hjälpa till med frågor rörande material. Ganska intressant, Stadium har alltså, jämförelsevis, en kille och bara han kan visa vad de har att erbjuda, ingen annan. Jag har tjatat om ett Diadora-ställ av samma stuk som det italienska fotbollslandslaget har, nu blir det kanske ett retro-inspirerat från Puma istället.
Igår kväll var jag inbjuden av Ackwell att kolla på fotboll hos Virgin i något slags kombinerad förfest de skulle ha inför någon annan tillställning. Virgins lilla, fast längre, syster var på besök och de skulle visst gå ut och röja. Så var det i alla fall sagt på förhand. Innan fotbollen började kikade vi på "So you think you can dance", eller jag tror att det var det i alla fall. Vad lärde man sig av det? Möjligtvis att man absolut inte behöver skämmas för sina egna "moves" samt att norska är världens kanske mest oseriösa språk. Man kan inte bli arg på norska, eller dryfta allvarliga ämnen på norska.
Efter fotbollen och en del vin var vi på väg mot O'learys. Virgin fick dock information om att det inte var mycket folk där och efter ungefär en halvtimme i trapphuset gick vi upp igen. Lillasysters besvikelse gick inte att ta miste på. Väl i lägenheten igen kikade vi på Youtube och kollade på dåliga klipp, det är underhållning det.
Vi gjorde nog rätt bra reklam för oss och vår utbildning tror jag.
Kollade på lokaltv i morse. Alltså, afrikansk dans med vita tjejer som varit i Afrika en kortare tid. Vad är meningen? Jag bryr mig egentligen inte om de dansar afrikansk dans på sin fritid men att media vill visa det i tv är ganska märkligt.
/ d.ä.
Kommentarer
Trackback
