Idrottslig rättvisa och lite till...

Igår spelades den avgörande åttondelsfinalen mellan Arsenal (rolig fotboll med unga talanger) och Milan (tråkig fotboll med gamla gubbar "serie-a-fotboll"). Äntligen uppstod idrottslig rättvisa, ord man inte ser i samma mening så ofta. Det dröjde dock till den 84e minuten innan skottet från Fabregas letade sig in bakom en lång och sävlig Kalcac. Såg kanske inte helt otagbart ut men vad gör väl det? Inte mycket så länge det är rätt lag som får målet. Några minuter senare spelade kvicksilvret Walcott fram Adebayor som fick göra sitt första Champions League-mål. Den senare såg väldigt nöjd ut med detta (eller om det var hans nya frisyr?) och studsade runt av glädje. 

Just nu kollar jag på kvällens match mellan Real Madrid - Roma. Alltså, vad är det med italienska lag? Finns det någon regel som säger att man måste spela tråkigt för att få spela i Serie A? Att de dessutom verkar ha en skådisakademi värd namnet gör det inte roligare att titta på. Inte nog med att de faller om någon blåser på dem, de blir dessutom arga om motståndarna inte spelar ut bollen. När bollen väl är utspelad så reser sig spelaren, haltar två steg och sedan är allt som vanligt igen. Det påminner en del om Robert Gustafsson i Parlamentet där han går från nyfödd till död på en minut. Skillnaden är att de italienska spelarna går från död till levande. De ska dock ha lite beröm för att de oftast har snyggast matchställ. Borde vara en förebild för många lag.
   Tacka vet jag Premier League. Där måste någon få benet avsparkat innan det blir gult kort och då får man hoppas att man inte får det för filmning. 

Kanske måste köpa nya handskar, trots att det då kändes som en bra idé att krama snöbollar med dem verkar det inte fullt lika förståndigt idag. Skrynkliga, hårda och med dålig passform. 
Var och fikade på Café Station idag. Mycket trevligt, delikatesser som skagenröre-baguette och kladdkaka inmundigades. Bra sällskap också, tack för det Tajdäss! 
Trollhättans svar på Carl-Jan Granqvist berättade att han investerat i inte mindre än två par nya jeans. Jag gläds så klart med honom, kanske lite avundsjuk också. 
Nästa köp: "Anställningsförhållandet ? inledningen till den individuella arbetsrätten" och "Arbetsrätten. En översikt". Jättekul investering faktiskt! Såg att någon av böckerna var på ungefär 200 sidor, kanske till och med så att man kan läsa den då. 

/ d.ä.


Kommentarer
Postat av: A2

Jag gillar liknelsen mellan Robert Gustavsson i Parlamentet och italienska fotbollsspelare.

2008-03-06 @ 18:49:27

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0