Rubriken är måhända en aning malplacerad, likväl kvarstår faktum att d.y. och jag gjorde gemensam sak, nämligen att beställa oss ett par skor var från de prisvärda Herringshoes. Loake heter fabrikören, modellen heter Dorchester. En Oxfordsko i brunt skinn och med lädersula. Svårt att fokusera på seminarium när man vet att skorna anlänt till d.y. Antingen var det därför eller helt enkelt för att jag inte direkt läst någonting om familjerätt som seminariet igår gick mer eller mindre åt den så kallade "pipsvängen". Någon som vet vart den ligger förresten? 

När jag gjort ett nytt inköp blir jag som ett barn på julafton, förutsatt att barnet ifråga fått vad det önskat sig, Helst av allt vill jag ha investeringen nära, titta på den, granska den och titta igen. Jag känner igen mig mycket i min fyraårige systerson. Han har precis börjat spela innebandy "i lag" med de "stora killarna", det vill säga femåringarna. Han var mycket bestämd i valet av klubba, han hade noga pekat ut vilken han ville ha på Team Sportia i Färjestaden. Han hade till och med spelat med den store Kim Nilsson och hade då begagnat sig av just en sådan klubba han sedermera önskat sig. Det är svårt att sätta ord på hans glädjeuttryck när julafton kom och han öppnat paketet. Där var den, den röda klubban av ett märke hans materiallirande morbror helst undviker. Den är väl använd allt sedan den dagen. Måhända är han än mer intresserad av innebandy än sin morbror. Förhoppningsvis kan han bli bättre än sin morbror. Då min bror har fyra barn, varav tre är pojkar har planerna för deras utveckling redan börjat smidas. En tanke är att kusinerna, som med då utgör en femma endast ska spela bollen till varandra. På så vis blir de andra i laget överflödiga och succén borde vara ett faktum.

Min bror har dessutom fixat ett innebandyrum till barnen att träna i, antar att jag i alla fall kan visa hur man skjuter. 

Här ser man en extremt entusiastisk gosse med pannband och "Zlatan-tröja", vilket i själva verket är ett linne.

D.y. och jag våldgästade Skelleftesonen igår. Slash dök upp och efter proviantering av tilltugg kollade vi Iron Man. En något förutsägbar handling men likväl sevärd. Att filmen ackompanjerades av ett bra soundtrack gjorde det inte sämre. Idag var det nästan upp med tuppen igen, match mellan GUIF och UIK, min övergång är inte klar än varför jag inte deltog. Jag var däremot på plats och beskådade spektaklet i Demonens sällskap. En hyfsat stabil UIK-seger må jag säga. Nästan lika stabil som undertecknads seger i det klassiska plattformsspelet Worms igår. D.y. och Skelleftesonen hade, i mitt tycke, inte tillstymmelsen till en chans egentligen. Idag är det korridorsfest hos BSB, värt att se fram emot.

/ d.ä.