Det är mycket nu. Tentan stressar och pressar mina kära vänner. Själv har jag den farliga känslan att det löser sig. Jag skulle vilja påstå att jag är onödigt lugn, som motsats till flertalet individer i klassen som med en fanatisk manövrering endast har ett stort AB i sikte. Jag tror inte att man blir lyckligare över ett AB men å andra sida har ett betyg av ädlaste valör en viss inverkan på framtida lycka, allt i Darwins anda. Med AB eller ej så vill alla umgås med personer som är lyckliga. Lycka har nämligen den förträffliga egenskapen att den smittar av sig, men tyvärr gäller det även det motsatta. Därför undviker vi gärna olycksaliga personer och en segregering mellan lyckliga och olyckliga uppstår. Genom detta skapas små kluster av lyckliga individer där olyckliga ej äger tillträde, inte uttalat men ändå med en strikt tillämpning. Nu värnar jag mycket över det kamaraderi jag har bundit så jag ska inte gå längre i detta resonemang men jag vill bara framföra att sällan är jag så lycklig som jag är efter en tenta. Lycklig kanske är lite starkt men sällan är jag så glad som efter en tenta. Då träffar jag mer än gärna alla i klassen på en vild tentafest där jag blir smittad av andras glädje över att nu är det förbi. Kanske kan även den olycklige på detta sätt bli lycklig?