Telephone Blues
D.y. hade lagt beslag på "Hanging on the Telephone" en titel som kanske passat bättre till detta inlägg. Däremot bör inte denna titel vara på något vis missvisande då jag inte blev direkt glad av att sitta i telefonkö i 40 minuter. Vem har kommit på att det är en bra idé? Bättre att ha det som Vårdcentralen (i alla fall hemma, har ingen erfarenhet av någon annan som tur är) och tydligen SAS. Då får man ringa och kanske beskriva sitt ärende och därefter ringer de upp när de väl har tid. Det är service minsann. Service är inte att låta någon sitta i telefon i 40 minuter, få höra "ditt samtal är fortfarande placerat i kö, vi gör allt för att besvara ditt samtal så snabbt som möjligt". Inte nog med att det tar lång tid, alltmedan tiden går blir jag mer och mer övertygad om att de inte alls gör sitt yttersta för att besvara mitt samtal "så snabbt som möjligt". Snarare blir jag övertygad om att de fikar eller tävlar om vem som kan vänta längst utan att besvara ett samtal. Väntar ut varandra... så måste det vara.
Idag har jag lärt mig lite tror jag. Förstått lite i alla fall. En liten, liten pollett trillade ner. Kanske inte hela vägen men åtminstone en bit på väg ner mot dess slutgiltiga destination.
Mitt konversationsprogram på datorn funkar inte, det vill inte logga in mig. Egentligen är det nog ganska bra, jag behöver verkligen inte mycket distraktion för att få upp ögonen för något annat än det jag borde göra. Flera gånger har jag påstått att min koncentrationsförmåga är på en treårings nivå. De som spenderat lite tid med mig vet nog att det inte är någon överdrift. Ibland verkar det snarare vara en underdrift då jag kommer på mig själv sitta jollrandes och drömma mig bort till något land, långt, långt borta.
D.y. kör dubbla pass. Det kanske snarare är så att han kör ett pass med en ganska lång uppvärmning. Under uppvärmningen består stor del av att förklara saker för, ja vad ska man säga, mindre pålästa? Mindre begåvade låter inte alls lika bra och jag vill ogärna tro att så är fallet. Återstår att se hur långt d.y:s tålamod räcker. Kanske räcker det ett par dagar till.
JF-innebandy i morgon. Det råder stora tvivel rörande mitt deltagande. Man skulle kunna säga att chansen är obefintlig. Fokus just nu är på studier (och bloggande) samt någon innebandyträning (inte JF) då och då för att rensa huvudet. Förhoppningsvis rensas endast onödigt vetande bort. Tyvärr, om jag känner mig själv rätt, ligger allt onödigt vetande kvar och tar plats. Onödigt var ordet.
/ d.ä.
Kommentarer
Trackback
