If you're gonna be dumb, you gotta be tough

Sommarkurs. Jättebra idé. Lättförtjänta peng... poäng. Vem kunde tro att 1. sommaren flög förbi 2. hemtentamen på båda kurserna är den helgen när jag inte är hemma. Märk väl, inte hemma. Jag har alltså varit hemma hela sommaren med undantag för några timmar här och där. Nu när det väl ska tentas av två tråkiga kurser så råkar det sammanfalla med den enda helgen på hela sommaren när jag inte kommer ha något internet. Kunde det vara bättre tajming? Visst, man kan ju tro att det hade gått att planera mycket bättre. Man kanske till och med vet att det gick att planera bättre. För att inte tala om att det till och med hade gått att planera alls. Ren otur.

I morgon åker jag mot Stockholm. Finns det internet på bussen så vore det förbaskat bra. Det är ganska tveksamt att något sådant skulle finnas. Allra helst som jag verkligen skulle behöva det. Antar att jag får försöka att freestyla alltihop. Hur svårt kan det vara? Det funkade ju hela vägen förbi gymnasiet. På onsdag blir det Prag, första gången på golv med klubba och boll blir alltså turnering i Prag. Det känns också bra.

/ d.ä.

Jesus Christ Superstar

I ett svagt ögonblick beslutade jag mig för att läsa sommarkurs. Den första kursen, fotbollhistoria 7,5 hp (vilket alla läser av intresse och inte för att får studiebidrag), verkade lite märklig. I synnerhet som det inte framkom på anslagstavla och dylikt att det publicerats en en uppgift som så klart var obligatorisk. Jag missade självfallet den. Att den överhuvudtaget kom till min kännedom berodde på att förvirrade stackare frågade om de kunde lämna in uppgiften någon dag för sent. Kort sagt, den där kursen får nog försöka klara sig utan mig.


Den andra kursen jag anmälde mig till handlar om religion och våld. Idag började jag lyssna mig igenom alla de föreläsningar som lagts ut. Vid distanskurser och därmed föreläsningar i ljudformat kan man tro att föreläsarens röst borde utgöra ett kriterium för att ens få anmäla sitt intresse att leda just distanskurser. Föreläsaren i detta fallet verkar dock ha varit ensam om att söka jobbet. Det fanns helt enkelt ingen annan att tillgå. Ingen annan som inte stundtals anammar en "fråga Bertil"-röst för att strax påminna mer om "farbror Barbro". Det hela blir som någon tribut till killinggänget. Oklart huruvida detta är meningen eller inte...

Vidare verkar det vara väldigt många pretentiösa tänkare som läser den senare kursen, kanske är jag ensam om att läsa den av ekonomiska skäl. Kanske är det jag som inte passar in i gänget helt enkelt.

/ d.ä.

In spite of all the danger

Jakob Eklund upphör aldrig att förvåna. Just när man inte trodde han kunde spela sämre så överraskar han ånyo.
Nedan finner ni en hyllning till Jakobs talang.
/ d.ä.

Teach Your Children Well


Under hela min uppväxt fanns de där. Det var liksom självklart att de var där. Ställde alltid upp när det behövdes. Det fanns en tid när jag tyckte det var lite fånigt när mormor kallade mig "lille Anders" trots att jag redan då var längre än mormor. Varje födelsedag ringde telefonen och i andra änden spelade morfar dragspel och mormor sjöng "Grattis" (grattis, grattis, ett leve för ... hurra, hurra) som vi kallar den. Sedan pratade mormor lite, hon var bra på det, hon avslutade med "morfar vill säga något också". Då fick morfar luren och på sedvanligt manér frågade han hur det kändes att fylla 21, 31, 41 alltså, att vända på åren lite. Ett stående skämt som jag då tyckte var sisådär roligt.

Jag åkte ofta hem till mormor och morfar när jag var liten. Ibland sov jag över när vi varit där och hälsat på. Ibland åkte jag med dem hem när de varit hos oss. Då körde morfar en blå Ford Escort kallad Muzen efter dess registreringsplåt. Morfar körde inte särskilt snabbt, han gillade inte att stressa och var därför alltid ute i god tid. Muzen kom sällan upp i hastigheter över 70 km/h, vilket är ganska ovanligt på Öland där många bilar sällan framföres under 70 km/h. När jag var hemma hos mormor och morfar över helgerna gick vi alltid i kyrkan på söndagarna. När vi skulle iväg från Albrunna city, även kallat Kanaans land, satt morfar alltid i god tid i bilen. Mormor hade lite mer att styra med innan hon var klar (och var mer av en tidsoptimist) och var därför i regel alltid sen. Morfar undrade "vafan håller hon på med?" och blev irriterad. "Åh han svär sådant" beklagade sig mormor. Antagligen var det samma procedur varje söndag; Mormor sen, morfar arg.

Inte för att den ilskan höll i sig länge. Ibland kunde han brusa upp och lugna ner sig igen lagom till att övriga i sällskapet hunnit bli arga. Typexemplet är när min far satt i vår hörnsoffa hemma, han satt som vanligt i ett av ytterhörnen. Morfar ville sätta sig och min far flyttade sig lite så att morfar kunde komma förbi. Morfar ville ju så klart ha ytterhörnet. När han inte fick det röt han "du kan ha din jävla soffa" vilket ledde till att min far inte blev så glad. Därefter tyckte morfar med flera att min far var tjurig resten av den dagen och förstod inte alls varför.

För några år sedan, strax innan jag flyttade till Umeå, fick jag ett av morfars dragspel. "Lär dig nu" sa han. Jag har fortfarande inte lärt mig. Just innan jag flyttade hit sa han "å börja nu inte med någe knark". Jag vet inte vad han hade för bild av juridikstudenter men jag kan stolt säga att det löftet kommer inte brytas.

Ja, jag antar att grejen med allt detta är att ta vara på nära och kära även om det finns saker man blivit irriterad över. Man kan faktiskt komma att sakna just de där små sakerna man stör sig på.

/ d.ä.

Taxation

Visste ni att apelsin förr i tiden hette kinaäpplen?

Är det därför de pratar mandarin?

/ d.ä.

God Jul!

Det blev en vit jul! Sweet!
/ d.y.

Och Går En Stund På Jorden

I lördags var det festernas fest, närmare bestämt julfesten. Officiellt kallas den Juristernas julsittning. I folkmun kort och gott "julfesten". Det hela blev en bra tillställning med några mindre bra inslag. Egentligen kan man kanske säga att det var ett mindre bra inslag, ett resultat av bristande omdöme antar jag. Vad jag åsyftar var det "luciatåg" som alla hoppades på men som enligt aktörerna var ett "julspel". "Julspelet" var en märklig historia. De "manliga" aktörerna sprang omkring iklädda endast kalsonger, till vilkas glädje ställer jag mig frågande till, det mest sannolika alternativet förefaller vara individerna själva. Ett par av dessa "herrar" klädde sig i röda peruker, for runt och förde oljud som åskådarna inte kunde uppfatta. Antagligen eftersom aktörerna själva hade så pass roligt att det var svårt att göra rösterna hörda. De kvinnliga aktörerna verkade hålla sig mer i bakgrunden, såg inte ut att få särskilt stort utrymme men det kanske var medvetet.

Bland mina bordskamrater verkade de flesta ha svårt att veta om de skulle skratta eller gråta, vissa skrattade av ren nervositet andra somnade. Alla var eniga om att det var mycket behagligare ljudnivå under förberedelserna inför "julspelet", då var nämligen oroshärdarna annorstädes.
Nåja, efter regn kom solsken i form av Kung Triton. Tre gentlemän som förstod vikten av att leverera bra musikstycken till publikens glädje. Detta framträdande föregicks av att Jalapenomannen och Hästpojken, med bravur och i form av toastmasters, ledde ett bejublat "Hej jag heter Bengt".

På det hela taget var det ändå en lyckad kväll. Söndagen tyngre.

Idag har jag tagit sprutan. I sällskap med Slemmen, Onana och Hyllan vågade jag mig dit. Lite ont i armen nu. Väntar mig symtom i morgon.

/ d.ä.

Öppna din dörr

Idag har jag haft Bolagsstämma. En fiktiv sådan. Lite rörigt må jag säga trots en bra prestation från A2 på ordförandestolen. Hade förmodligen känts rörigt även om det var Ericssons styrelseordförande som satt vid rodret. Krångliga regler. Den roll jag hade, fackrepresentant, hade inte mycket att göra. Räkna röster fick jag i alla fall göra. Fick också lägga fram ett förslag som vi i nästa andetag ratade.
Jehovas Vittnen var förbi idag igen. Alltid samma personer som kommer så vi börjar nästan bli bundisar. Även denna gång fick jag mig en "Vakttornet". Intressant läsning må jag säga trots att många saker verkar rätt mysko och jag intar informationen med en stor mängd skepticism. Att de förespråkar en konservativ syn på världen är det minsta man kan säga.
Kul väder btw. Har solen slocknat?
/ d.y.

Jag mår illa

Förlust i en av säsongens viktigaste matcher. Orättvist dessutom. Lack är bara förnamnet...
/ d.y.

A whole new world

Mysteriet med den hysteriska grannen kan vara löst. Grunden för hennes "jävla kukjävel"-uttalande har förmodligen med någon viss form att tvångstanke att göra. Detta är min teori. Hon får ångest om hon ser någon annan komma in före hon går ut från huset. Jag mötte henne nämligen i dörren igår, när hon såg mig komma mot dörren började hon småspringa för att försäkra sig om att hon skulle hinna ut innan jag gick in. Och mycket riktigt, jag fick ingen förolämpning kastad i ansiktet.
Nu är det mörkt. Jag är helt förstörd oavsett vilken tid jag går upp. Hemskt. Punka på cykeln dessutom. Alternativt att någon jävlats och tömt däcket på luft. Hoppas på det senare.
Sjuk snubbe. Hans kvinnliga röst är nästan bättre än den manliga. I detta fall kan man inte tillämpa den annars ofta förekommande kommentaren "genus" så fort någon säger något som anspelar på könsroller. Roligt med arbetsskador.

/ d.y.

Svordomsvisan

I helgen hade vi bortamatch mot Östersund. Ca 80 mil avverkades för en uddamålsförlust. Så ska det inte vara. Fruktansvärt trist och surt. Vi gjorde en bra match men de hade en riktigt vass förstafemma. 9-8 blev slutresultatet.

Helgens andra stora händelse - North West derby. Manchester United gästade Anfield och Liverpool. Kanske Premier Leagues värsta hatmatch. Det blev inte särskilt spännande. Trots att Gerrard inte var på planen så lyckades Liverpool knipa 3 poäng. Inte okej.

En märklig händelse hände mig igår. Socialtjänsten har ett par lägenheter i mitt trapphus och igår mötte jag en av dessa boende i hallen nedanför trappan. Kvinnan kom ut från handledarteamets lägenhet som ligger på bottenvåningen och jag kom utifrån. Jag börjar gå uppåt då jag hör "varför låter du mig inte gå ut innan du går in jävla kukjävel?" Jag blängde lite och fortsatte min tripp till lägenheten. Inte plogat ändra fram.

Sovdags!

/ d.y.

Paper Plane

Det befann sig vid den tiden då alla på gymnasieskolans tredje år skulle författa ett projektarbete. Vissa trodde sig vara musikaliskt begåvade och valde att göra ett mediokert musikarbete, andra valde mer samhällsorienterade ämnen. Detta inlägg handlar om två av dem som valde att befatta sig med det senare. (Givetvis fanns det andra ämnen att välja på).

Eilert och Karies skulle gemensamt (och såvitt jag vet, även i samråd) skriva en uppsats under ämnet "internationella relationer" närmare bestämt konflikten i Palestina. En av orsakerna var att de genom valet av ämne kunde få vår favoritlärare under de tre åren till handledare. Vi kan kalla honom Joppe.

Joppe hade som specialitet att ge den största delen av klassen väldigt höga betyg. Höga betyg brukar påfallande ofta göra en lärare mer populär. Att han dessutom var kunnig om det mesta gjorde det hela ännu bättre.
Under projektarbetets gång hade Eilert och Karies lyckats knåpa ihop ett utkast vilket de via mejl skickade till Joppe.

Karies: Har du läst igenom vårt utkast?

Joppe: Ehm... hmm...

Karies: Jag mejlade det till dig.

Joppe: Ja! Det var mycket bra! Mycket bra!

Karies: Behöver vi ändra något?

Joppe: Lite småjusteringar här och var bara.

När Karies sedan kollar sin mejl har hon fått ett "Mail Delivery Notification" som säger att meddelandet inte kommit fram till Joppe. Nu gjorde inte det så mycket, de fick ändå MVG i betyg.

/ d.ä.

Genius

Greken: Vad heter du i efternamn?

Den lilla äckliga pojken: Det säger jag inte.

Greken: Jo men kom igen, vad heter du i efternamn?

Den lilla äckliga pojken: Nä, det tänker jag inte säga!

Greken: Kom igen nu!

Den lilla äckliga pojken: Näe!

Greken: Jag ska kolla vad dina föräldrar heter.

Den lilla äckliga pojken: Ha! Lycka till, det är ingen i min släkt som heter Wahlberg längre... åh nej.

/ d.ä.

Too Much Monkey Buisness



Det är inte lätt att vara apa.

/ d.ä.

Marianne


Skåden en fantastisk video. Antagligen tyckte man det var häftigt att låta grabbarna gå samtidigt som de spelade. Synd att ingen tänkte på basisten.

/ d.ä.

RSS 2.0