Å de då va! (mycket som är konstigt/lustigt/märkligt)

Jag var och kollade på den första av tre testmatcher som Färjestaden arrangerar med förhoppning att hitta några nya spelare inför nästa säsong. Av de sju som var där var det tre som jag skulle gissa att FIBK:en är särskilt intresserade av. Dessa tre är Oscar Lönn back från Vimmerby och Johan Bengtsson samt Filip Kjellsson från Växjö. Kommer håg duster med Kjellsson från tiden då han spelade för Carlshamn och jag fortfarande platsade som fjunig junior i FIBK. Vill minnas att vi förlorade två matcher den säsongen, båda mot Carlshamn.

Jag nämnde häromdagen att det var fint väder här. Dagen efter var det risigt och ruskigt. Inte alls så bra som jag hade hoppats. Nåja, idag (söndag) var det fint nog att vara ute och kliva en runda i det lilla samhället vid bron. Fadern och jag spatserade i solskenet och konstaterade bland annat att ett hus vi gick förbi satt sig så pass att stora sprickor uppstått i den murade fasaden. Inte tjusigt!

Innan flytten norrut var jag övertygad om att jag inte pratade med någon särskild dialekt. Efter en och en halv termin är jag inte lika säker längre. Därför är det skönt att komma hem och inte behöva ge sig på något konstlat uttal av mitt namn. Här hemma är det ingen som frågar efter "Andesch" inte för att det är så många som frågar efter mig i alla fall men när det väl händer frågar de efter "Andess". Vidare använder vi "fössta", "stössta" och "spotten". Det där "sch"-ljudet är jobbigt att använda. Jag kände mig fånig när jag skulle säga den rikssvenska versionen av mitt namn, detta har inte ändrat sig. Istället känner jag mig lika dum oavsett vilket uttal jag använder. Kanske skulle använda det smeknamn jag fick på jobbet? "Uffe" klingar rätt snyggt!

På tal om jobb, jag beslutade mig för att förära mina kollegor med mitt sällskap vid firmafesten. Viss glädje tyckte jag mig se vid min ankomst. Märkligt nog var ingen röd matta utrullad. Den kanske kommer när man läst halva studietiden?
Det var i alla fall trevligt att råka grabbarna igen. Som vanligt var det den grabbiga stämning som man kan finna i ett omklädningsrum. Stundtals saknar jag deras upptåg, ibland är det skönt att inte behöva oroa sig för eventuella Viagra-piller i ölen. Om jag förstod saken rätt var det två piller som delades ut på festen idag. Jag är ganska övertygad om att jag inte fick något av dem.

Snart bär det av mot norr igen, jag tror jag saknar det faktiskt. Konstigt...

/ d.ä.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0