Är det verkligen tänkt att det ska vara på det här viset? Ska man behöva gå upp varje morgon, fast man inte alls vill egentligen? Ska man behöva göra en massa saker man inte vill? Jag vill inte gå upp varje morgon, jag skulle vilja få välja att inte gå upp. Somna om när man vill. En del är allergiska mot mjölk, en del mot pollen. Jag är lite allergisk mot "måsten". Ju äldre man blir desto fler "måsten" verkar man utsättas för. Jag borde varit mer noggrann vid valet av mina föräldrar. Kunde ju valt en något mer välbärgad familj. Istället för innebandy, hästpolo. Istället för köttbullar och potatis kaviar och champagne. Alltså, egentligen bryr jag mig inte mycket om pengar, tyvärr är det dock så att ekonomiskt oberoende gör det lättare att  slippa alla "måsten". Då kan man ju betala någon duktig person att göra dem istället. 

Igår var det alltså premiärmatchen för säsongen 08/09. Spif-UIK på IKSU. Det som började så bra tog ganska snabbt en dyster vändning. 3-1 till UIK efter första. D.y. hade haft äran att avsluta efter en av de bästa passningar jag sett på en innebandyplan. Så kom den andra perioden och dur förbyttes till moll. Perioden rycktes sönder av domarnas, i mitt kanske något partiska tyck, flitiga flöjtande. Antingen är det helt andra regler här i norr eller så har domarna i veckans matcher fått nya visselpipor vilka de idogt försöker vissla in. Kanske har de helt enkelt fått instruktioner att vara hårdare, är det så anser jag att man på förbundsnivå tar ett steg tillbaka. Återigen kan man få gliringar för att "man inte får röra varandra" i innebandyn, vilket jag tycker är synd. Igår såg man hur en del spelare hade märkbart svårt att stå upp i närkamper, inte trevligt att se italienska fotbollsprimadonnor i innebandyhallarna. 

Igår spelades träningsmatch i innebandy mot Sandåkerns divsion IV-lag. Rättvis vinst med 6-2. Jag är själv missnöjd med min egen insats men jag ska ta revansch imorgon då serien drar igång. D.ä. drog igår för första gången på sig den svarta UIK-tröjan. Ett stort ögonblick i innebandyhistorien. Imorgon stundar alltså match mot SPIF, ett lag som vi aldrig vunnit mot trots bland annat en 5-1-ledning ifjol. Allt som oftast blir det oavgjort mot det relativt fysiska laget SPIF men imorgon blir det tre poäng!

Basgruppsmöte klockan 0815, jobbig tid, jobbigt tidigt, tidigt jobb. 60 minuter senare gick startskottet för tre timmars föreläsning. Familjerätt. Hade säkert varit intressant om det inte varit för att undertecknad råkade vara extremt trött. Mot slutet av föreläsningen avbröt dock John Blund, om än bara för en kort stund. Därför somnade jag sött.

Efter fredagens antiklimax blev lördagen en form av själslig rekreation. Vissa verkade dock haft en rätt bra kväll där på Rex. A2 var till synes en av dem, i alla fall baserat på hans något slitna anlete vid fem-tiden i går eftermiddag. D.y däremot, verkade oförskämt pigg. Fast jag ska väl inte klaga egentligen, priserna på Rex kan få den bäste att nyktra till. Praktiskt på så vis att eventuell bakfylla mildras oerhört. För samma pris man får en god öl på Rex får man ett Crunchy-mål på Max. Snålt kanske ni tycker men kom ihåg att det bara är en bro mellan mig och Småland. Gårdagskvällen bjöd istället på filmkväll hos mannen med Umeås kanske största datoranläggning, en anläggning som får NASA att koka av avund, närmare bestämt A2. Föda för dagen, pizza från pizzeria Maria. En Hawaii special är inte dumt, om jag förstått saken rätt betyder "special" i det här fallet "banan och curry". Salong A2 bjöd på Pirates of the Caribbean - the Curse of the black pearl, Inside Man och sist men absolut inte minst This is England. Den senare har mer eller mindre blivit en favorit. Extremt många bra låtar, flertalet gjorda av Toots and the Maytals. I filmen får man även se vad ett så kallat "skinhead" egentligen är. En form av utbildning på så vis. 

Jag och Starchild la en gemensam beställning på Herring Shoes häromveckan. Sex dagar senare, det vill säga i torsdags, kollade jag det beräknade leveransdatumet. Till min stora bestörtning var det då ändrat till fredagen. Självfallet föranledde beskedet stor frustration och besvikelse. Döm om min förvåning när det bara en kort stund därefter ringde på dörren. Där stod en, för tiden på dygnet, oförskämt pigg karl med ett stort paket i nävarna. (Paket i det här fallet syftar inte på personens fysiska egenskaper utan på kartongen innehållandes två par skor) Efter att ha signerat dels en följdsedel dels en keps öppnade jag ivrigt emballaget. Fint förpackat och till synes utan smällar lågo däri tvenne par skor, i varsin skokartong. Öppnade genast min kartong och bara en sådan sak som skopåse till var sko är en lyx man vanligtvis inte möter vid inköp på Wedins eller liknande sko-kanoner. Dessvärre gjorde denna lilla julafton att jag missade bussen och på så vis blev försenad till basgruppsmötet, men eftersom jag har datorn så var jag så klart ursäktad. Efter lite basgruppande begav jag mig i hast hemåt för att putsa och snöra pjuxen. Det stundade ju trots allt finsittning.

United spelade lika igår. Illa. Jag kan omöjligt förstå varför SAF ställer upp med ett B-lag. Villareal är i mina ögon ett bra lag men jag måste ha missat något. Mer konfunderad blir man när man hör på trailern till matchen "Vi visar matchen mellan Manchester United och otippade Villareal". Vadå otippade? Om det hade varit semifinal kanske det hade legat något i hans ord men det är gruppspel vi pratar om! 

United förlorar alltså mot Pool. Vad ska jag ta mig till? I och för sig är jag inte orolig men stoltheten har fått sig en törn. Jag litar fortfarande på min tippning. Snygg assist av nyförvärvet Berbatov men tyvärr räckte inte det. Två försvarstabbar ledde till mål i baken och förlusten var ett faktum.

Vi är ganska lika, Gud och jag. Åtminstone brukar jag också vila på söndagarna. Ofta vilar jag de andra dagarna mellan söndagarna också men på söndagen tänker jag på det också. Det är nog det av budorden jag anammat mest. "Tänk på vilodagen så att du helgar den". Somliga verkar duktiga och pluggar hårt, somliga verkar ha en mer religiös hållning. Just på söndagar är det riktigt bra att vara religiös. Att man under resten av veckan inte har en fullt likadan syn på religionen är väl en annan femma. Idag var det träningsmatch med UIK, redan igår insåg jag att min medverkan skulle gå om intet. En förkyld spelare är oftast ingen lysande spelare och med tanke på förra träningen skulle jag knappt varit en spelare. Därför var det nog bäst som skedde, att jag bedriver någon form av självrehabilitering. Idag var pizza en del av receptet, närmare bestämt Calzone Magnum från Restaurang Ängen. 

Bakis. Fast ändå inte bakis. Symptomen är likartade. Huvudvärk, heshet och trötthet. Den stora skillnaden ligger nog i att näsan är ömsom igenkorkad, ömsom mer lik Niagarafallen. Just kanske för den sakens skull får jag under dagen två-tre förfrågningar om det var några festligheter på gång. För den oinvigde, är det kanske två-tre fler än jag vanligtvis brukar få, istället brukar jag få tjata på alla andra. Ett något oseriöst(?) erbjudande om "chickensoup" inkom också. Får spara det till någon annan gång kanske. Tjatade lite med B2 om sittningen kommande fredag. Tydligen ska vakterna ha fått speciella instruktioner att kasta ut undertecknad om denne skulle börja slå sönder inredning eller parkett. Det kan ju förvisso vara rimligt i sig, det tråkiga är dock att jag och Demonen verkar fått lite minskat (ökat?) anseende och ses som destruktiva. Kanske anses inte Demonen som så, kanske är det enbart jag men jag tror att även han kan fått en släng av sleven. Tydligen är det extremt oartigt att skrika när någon ska hålla tal. Det kan jag hålla med om, däremot är jag inte lika säker på att det verkligen var jag som skrek. 

Första quizet för terminen ägde rum fredagen den 12 september. Med tanke på hur stort vårt lag till slut blev var det föga förvånande att vi kammade hem segern. Båtsman annonserade att laget "Långt ner i magasinet 2" vunnit och stort jubel bröt ut på E-puben. Nåja, kanske jublade inte så många, bara vårt lag. Men då vi var rätt många blev jublet från oss likväl ganska högljutt. Extremt mycket prestige att vinna över de äldre terminerna. Laget var dessutom väldigt namnkunnigt: Carl-Jan, A2D2, Demonen, Hästpojken, Madonna, Miss Mix-a-lot, Ackwell, Virgin, Starchild, Gynning, Stekarn BSB och undertecknad. Även Löken var med på ett hörn men jag vet inte huruvida hon tog del av priset eller inte. Dessutom satt några nollor med och vågade inte göra stort väsen av sig, gjorde de det blev de inte direkt hörsammade ändå.  Priset, förutom den ibland underskattade äran, var ett gäng glas vilka fördelades omsorgsfullt inom laget. (Säg gärna till om jag missade någon medlem)

Igår gick årets första sittning av stapeln. Temat för aftonen var Glamrock. Många olika utstyrslar må jag säga. Själv körde jag på den lite mer feminina Glamrocksstilen med rosa, glittrande hår, ett jätteäckligt lila/genomskinligt linne från Slumpen och smink. D.ä. valde den lite tyngre KISS-stilen tillsammans med Demonen, IdOla och Starchild. På eftersläppet rasade det in folk och stämingen var god. Den fortsatte vara god hela kvällen trots ett ganska långt strömavbrott. Situationer som jag inte är särskilt van vid uppstod. Till exempel blev jag ombedd att visa mina privata delar när jag var en sväng inne på toaletten. Killen som frågade ville försäkra sig om att jag verkligen var av manligt kön.
Vanligtvis skulle jag förmodligen inte ta en sådan fråga som en komplimang men denna gång gjorde jag ett undantag.
  
När det var dags för hemgång sjönk stämningen däremot. Anledningen var Coronas usla kösystem till garderoben. Först står man med sin lapp ett bra tag för att vänta på att bli servad. När man väl är framme blir man instruerad att den lapp man har inte duger till den kön man stått i. Jackan var tydligen för långt bort från den kön, uppskattningsvis 5 meter längre bort än den kö jag borde stått i. Inga anvisningar gällande vilka lappar som gällde för vilken kö fanns heller. När jag väl fått tag på min jacka och börjat gå mot utgången så kommer en klassisk stereotyp som finns på de allra flesta uteställen. När jag passerar honom kör han den ack så klassiska kroppstacklingen. Vad är det om egentligen? Jag har verkligen svårt att förstå syftet. Tänker han "åh, där är en snubbe i rosa peruk, nu ska jag visa honom vem som är störst och starkast"? Skvallret från sittningen lämnar jag därhän, mest för att undvika feltolkningar, missförstånd och repressalier men visst ryktas det om både det ena och det andra... På tisdag ska nollorna laga mat åt oss faddrar. Kom ihåg - vi är kräsna!



/ d.y.

Så är då nollning och plugg(?) igång. Juristprogrammet i Umeå verkar ha fått en bra årgång återigen. Måndagen bjöd på lekar på Mariehemsängarna. Mycket festligt, gratis korv som JF stod för, märkliga lekar, vissa märkligare än andra. Onanas juck-lek verkade som hämtad från vardagsproblem på ett ålderdomshem eller liknande. Tvenne tennisbollar i ett par strumpbyxor som allt samman skulle symbolisera en annan form av bollar. Efter lekarna och skönsång av nollorna öppnades dörrarna till mitt residens. Till en början var d.y. och något besvikna över uppslutningen men så småningom dök det upp en diger skara faddrar och nollor. Det hela blev sedermera en riktigt trevlig tillställning. Något som inte var fullt lika trevligt var att jag skulle varit på studiebesök morgonen efter. Vem tycker att 10.00 är en bra tid att ha studiebesök på när det är nollningsveckor? Strax efter 14.00 måste passa bättre? Nåja, glädjen när sms:et som bekräftade att det var inställt nådde mig går inte att beskriva. Dagen var räddad. Eller nästan i alla fall. Det återstod lite grovstädning och även faddermiddag. Min vana trogen erbjöd jag återigen mitt residens, nu utan att riktigt tänka efter.

BERBATOV KLAR FÖR UNITED!

/ d.y. i extas!