Låten ovan hörde undertecknad i en film, Tropa de elite, i måndags. Igår när Stekarn anlände gick han och nynnade på samma låt. Märkligt sammanträffande. Han hade dock hört den på annat håll, klubb pratades det om. 

Vår, vinter om vartannat. Nu börjar ölänningen bli trött på det lynniga vädret. Hemmavid är det vår på riktigt. Här verkar våren knappt existera, när den väl gör det i små små tjok vandrar norrlänningarna (inflyttade och infödda) ut på gatorna och klär sig genast i shorts och t-shirt. Helst sitta hela dagarna, åtminstone soltimmarna, på kafé. Vilket förvisso är trevligt. En detalj jag la märke till när vi häromdagen satt på Waynes och njöt av vårsolen. Alla stolar vändes mot solen. Det hela blev en åka tåg/buss-liknande upplevelse. Lite som en busstur i motljus. Visserligen kan beteendet vara förklarligt men likväl är det för mig lite konstigt. Återigen kan det bero på olika motiv med kafévistelsen. Antingen vara där för umgängets skull eller vara där för brännans skull. Jag nämner inga namn.

På matsedeln idag, bruna bönor med fläsk. Det är najs. Lika najs som att köra en 994 antagligen.

/ d.ä.