An Der Schönen Blauen Donau
Usch... jag rakade bort mitt skägg igår, tänkte jag skulle vara "fin" inför det nya året. Gynnings uppmuntrande gjorde inte saken bättre.I ett svagt tillstånd verkade det hela som en bra idé. Nu i efterhand vet jag att jag inte tänker slätraka mig hädanefter. Inte för att det kanske är supersnyggt med stubb eller skägg men snarare för att jag är en styggelse utan. Ni som tvivlar på min skönhet med stubb eller skägg skulle se hur fruktansvärt det är utan. Jag verkar inte ha några drag som gör saken bättre över huvud taget, såvida jag inte har någon form av ram till mitt bleka ansikte. Det är ju rentav dumt att i alla fall inte försöka försköna sitt anlete, eller åtminstone inte göra det värre. Ansiktsbehåringsångest.
Igår skulle det nya året firas in. Jag har som sagt lite svårt för alla de där tillställningarna men bjöd likväl in mig själv till en liten tillställning arrangerad och planerad av Båten, Julkuken och Perlaus (med reservation för bristande stavning). Jarlen lyckades smita iväg från sin sjuka syster och anslöt även han till sällskapet. Då jag med så kort framförhållande gjorde en reservation för mig själv, passade jag på att äta litet innan jag for. Likväl blev jag bjuden en smakbit vilken jag för syns och trevnads skull inte tackade nej till. Innan maten hade vi diskuterat många världsliga ting såsom leopard och T34, andra världskriget och brittisk humor. Vi for efter dinerande vidare från Julkukens residens till Båtens kusin. I ett ungt sällskap kände jag mig plötsligt gammal. Jag kunde plötsligt föreställa mig hur det borde kännas att vara förälder på stan. När så klockan närmade sig tolvslaget avlägsnade sig alla för att skåda fyrverkerier och skåla i champagne. I virrvarret som uppstod blevo endast Jarlen, jag och Båtens kusin kvar. Efter en stunds vilset letande efter övriga sällskapet skålade vi till slut endast i varandras sällskap. Inget undertecknad blev särdeles besviken över, som sagt mina förväntningar på nyår och dylika företeelser är inte så höga varför även det minsta duger gott.
Idag har jag i sällskap med min mor och far traditionsenligt beskådat nyårskonserten från Wien. Jag kan tänka mig att bevista nyårskonserten vid något tillfälle i framtiden. Det är en ganska bra start på det nya året, att ha ont i huvudet på grund av lite för mycket god champagne i slutet av förra och alldeles i början av det nya året.
Snart ska hemtentan läggas ut på kurswebben, värdelöst må jag säga. T3 kan vara bland det tråkigaste vi gjort hittills. Vissa saker har varit intressanta, det mesta har varit motsatsen. Hoppas våren blir bättre. Hoppas jag gör bättre ifrån mig. Hoppas.
Jag har kollat några avsnitt av Vänner idag, ett innehöll en massa tillbakablickar och jag undrar stilla om Rachel enligt manus var tvungen att vara utan bh.
/ d.ä.
Kommentarer
Trackback
