När mättnaden infunnit sig och vi begav oss från Scharinska avvek jag för en fika hos Onana. Som om inte buffé vore nog bjöds jag där på saffranscones och te. Propp, Den Kyska och Dalkullan var där också. Som Spårarn skrev på sin blogg för några dagar sedan känns det lite som att vara på studiebesök när man som ensam man/kille/pojke befinner sig bland idel kvinnlig fägring. Lite som att bege sig till en annan dimension av något slag. Onana agerade lekledare och testade musiktävlingar och kluriga rebusar. När någon form av frågesport tog vid kändes det som att kunskapen om ytterst viktiga saker inte alls befann sig hos mig. Propp däremot imponerade stort med "bulle!" och andra dialektala fyndigheter. Eftersom att kvällen utan min medverkan förmodligen varit "top notch" var jag tvungen att mer eller mindre, med otäck precision, yrkesmörda stämningen med en direkt konfrontation om ett elakt rykte jag höll för att vara osant. Med facit i hand inte den absolut smartaste grejen man kan göra i sammanhanget. Likväl är det ganska signifikativt för just mig. Klumpighet. 

Kontentan blev ändå att det just var elakt förtal, ofta är det väl så i vår klass på 100 personer som inte känner varandra och ibland inte vill känna varandra. Jag vet dock att de jag känner och umgås med, de är personer jag trivs med, personer jag endast tror gott om. 

Fylld av dåligt samvete och resenerver, eller snarare rädsla att försova sig, blev det inte många timmars sömn innan klockan ringde 05.15. Tio minuter senare påbörjades så den långa resan söderut mot Kanans land. Dessvärre hade något sorts reservaggregat slutat fungera på flygplanet mot Arlanda, därför blev vi ståendes (fast sittandes) på Umeå Flygplats en halvtimme extra. Verkligen kul. Som att det inte vore nog gick nästa flight mot Ronneby, därefter Kalmar. Som ytterligare krydda på moset stod jag och tre andra stackare utan väskor när rullbandet slutat gå. Tydligen hade man inte haft lust att lasta in Umeå-Kalmar-resenärernas väskor på planet. De skyllde på förseningen som uppstått i Umeå. Märkligt i vilket fall kan tyckas. De skulle komma med nästa flight men nu, en timme efter att den skulle anlänt har jag ändå inte hört något. Kul. Verkligen kul. Nåja, 300 kronor per påbörjad 24timmarsperiod stod det i försäkringsvillkoren med Länsförsäkringar, då jag misstänker att jag även är försäkrad hos Folksam kanske ytterligare 500 kronor per sådan period kan komma att göras gällande. Ett par-tre dagar utan väska och nästan hela resan har gått ihop sig. 

Nu ska jag äta After Eight, hockey pratade far om. Inte dumt.

/ d.ä.