I morgon, söndag, är det kvaldags. Första matchen av två mot IBK Luleå. På hemmaplan alltså Vildmannahallen vid Regementet. Spännande är bara förnamnet. Klockan 1400 börjar matchen. Lite jobbig tid kanske, i synnerhet om man lurar sig (eller mig) att tro man gör viktigare saker då. Vad jag menar är: Far och kolla. (en liten historia om en flicka och hennes pappa) 

Det är inte lätt alltid. Oftast är det rentav svårt. En måndagsmorgon är det om möjligt än svårare än vanligt. Väckarklockan (mobil+väckarklocka) ringer och jag har svårt att avgöra vad det är för oljud. Jag har lika svårt att förstå varför det låter så mycket mitt i natten. Sedan kommer jag på att jag har tvättid och att larmet och skramlet var menat som ett sätt att komma håg det. Som att det inte vore nog med att min väckarklocka för oväsen håller mina grannar på att renovera sin lägenhet. Alltid är det de nya grannarna som för mest oljud. Som A2 för några helger sedan. Man kanske kan fråga runt lite efter numret till väktarna och klaga på slipandet. I synnerhet slipandet mellan 07.15-9.30.

Mycket har hänt sedan senast. I söndags kom jag hem efter en vecka i Kittelfjäll. De första två dagarna var åkningen bra, sedan började det bli uppkört då ingen ny snö föll. Solen lyste med sin frånvaro men det var ändå skönt att vara borta från skolan ett tag. Lyckades ändå få med mig en väska med förarbeten och doktrin till fjällen för att skriva PM. Jag trodde att det skulle bli svårt att skriva i fjällen men det gick rätt bra faktiskt. 

PM:ande idag! Yes! Ska väl inte säga att jag fått grepp om alla detaljer men nu efter att ha skrivit ett par "kladdar" tidigare som sedermera förkastats har jag börjat få ordning på saker och ting. Kanske för att jag istället för att tvätta i morse konstaterade att tvättmedlet var slut, alltså ingen tvätt och istället sova en stund extra. Jag tycker man lätt drabbas av ångestliknande känslor när man sover mycket under stressade tider. Ändå lär det väl knappast göra saken bättre om man sover mindre. Ofta är ett så kallat "brejk" bättre. Jag hade ett sådant från igår eftermiddags till idag klockan 12 ungefär. Kändes bra. Samtidigt blev jag ett par skor rikare och en slant fattigare. När tusan höjde de priset på Converse? Inte bra. Skorna är dock bra, kände att eftersom de andra jag haft har jag nyttjat sedan gymnasietiden så är det välinvesterade pengar. 600 spänn för skor man kan använda i (orkar inte räkna) många år. De är vita i alla fall, vitare än snö. Vitare än all annan vit skulle jag gissa. 

Eftersom jag borde börjat med min PM var jag på innebandy igår. Passade på att släpa med Jalapeno-mannen och Brokeback. Väl på plats visade sig att på samma bänkrad satt ännu fler UIK:are, gott sällskap alltså. Matchen då? Dalen tog emot gästande Warberg och det var kul att se Simpa få spela, jag har ju trots allt lärt honom allt han kan (om plattsättning). Inledningen var dock lite jobbig med något slarv som gav Dalen ledningen. Trots en del otur såg jag min lärling göra två poäng och en hockey-assist. Bra gjort av pojken. Som vanligt vid Dalen-matcher var det upprörda känslor så fort domarna blåste. Märkligt nog verkar de alltid vara ofördelaktigt inställda till Dalens spelare, i vart fall om man utgår från vad som sägs på läktarna. Måste erkänna att Hörnqvist i Dalen-målet gjorde en av sina bättre matcher, jag har sett honom avgöra matcher förut men aldrig på så sätt att hans lag knipit poäng därav. Dalen får nog ändå vara nöjda med att komma undan med en poäng. Visst, den sista utvisningen var diskutabel men deras powerplay-mål där de sköt via Simpas öga och in i mål utjämnar den turen/oturen. 

I över två veckor har jag varit ensam. Tiden har gått ganska fort och det går rätt bra. Det är faktiskt inte så stökigt som man skulle kunna tro. Inga växter har dött än så jag måste få godkänt betyg.

Umeå IK - klara för kval till Div. II. Riktigt stort!

I fredags samlades vi några stycken på Schmäck för att fika, det var trevligt. Undertecknad fick en bok, allt en superhjälte behöver veta. Jag fick även en Spork, bestickens motsvarighet till MacGyver-kniven Victorinox. Sporken var grön. Den är fortfarande grön och kommer antagligen vara det för all framtid. Det kändes väldigt passande. Däremot vill jag förtydliga att initiativet till fikat inte grundades i något vinstintresse. Trevligt var det däremot. Tusen tack för trevligt umgänge. Jag gillar trevligt umgänge, det är klart att föredra framför otrevligt umgänge.

Konsten att vara trevlig på beställning är en egenskap jag aldrig varit begåvad med. Det gjorde sig ännu tydligare idag under den så kallade "Juristens Dag" på Campus. Vissa är eller verkar extremt intresserade, vissa så intresserade att de till och med lyckas få banketten betald av en byrå (inte möbeln). Jag nämner inga namn, A2 ville vara anonym. Missförstå mig rätt nu, jag vet att den gode A2 är intresserad som få. Själv kan jag inte förstå hur han kan vara så intresserad så ofta, det fascinerar mig rentav. Det är en mycket positiv egenskap, nästan talang skulle jag påstå. En smula avundsjuka smyger sig lätt på mig när jag ser hur somliga kan vara trevliga, prata om ingenting och på så vis skapa en relation till den de möter. Idag tränade jag dock lite på det, var mer eller mindre tvungen faktiskt. Halva grejen med "Juristens Dag" är, i alla fall under tidiga terminer, att få så mycket gratisprylar som möjligt. Idag var Cederquist-väskan mest åtråvärd. Det krävdes dock hårt jobb för att erhålla en sådan väska. Uppskattningsvis 20-30 minuters nickande och inställsamma frågor. Just det där nickandet är något jag tränat på en längre tid. Har noga iakttagit hur vissa sitter och nickar instämmande trots att de egentligen precis som de flesta andra just hört talas om det läraren sa. De besitter ingen tidigare kunskap, då skulle de ju gladeligen redovisat den, ändå sitter de och nickar som att "ja, precis". Nåväl, den nickningen har jag nu lagt till min repertoar. Varje gång jag gör den dör jag dock lite inombords. Hoppas inte det syns utåt. 

Nu är jag ensam. Kanske är det därför detta blir ett relativt bittert inlägg. Tigern har farit en sväng till andra sidan jorden. Till värmen i Sri Lanka närmare bestämt. Hon ska volontärarbeta och hälsa på sin biologiska familj. Rätt häftigt ändå.

Igår startade melodifestivalen. Ett jippo som jag tycker blir sämre och sämre varje år. Igår spelades ingen bra låt. Emilias låt var väl helt okej men hennes stämma var inget att hänga i julgranen dessvärre. Var är nutidens motsvarigheter till ABBA och Herreys?

Kring 02:00 ringde det på dörren. Märkligt tänkte jag. Jag kollade ut genom titthålet och såg två uniformklädda personer. Det var två väktare som verkade lika förvånade som jag när jag öppnade dörren. Kanske förväntade de sig en fest som för tankarna till ett slagfält. De tyckte i alla fall att det spelades för hög musik och bad mig vänligt men bestämt att sänka ljudet. Jag hade spelat musik i max 20 minuter och musiken jag spelade var inte direkt Corona-dunk. Det var Royal Philharmonic Orchestra. Det kan inte vara varje helg väktarna blir uppringda för att någon spelar klassisk musik på för hög volym. Jag stängde av musiken och började fundera. Att väktarna hade gått fel var min första tanke. Jag tyckte själv inte att jag hade spelat så högt men samtidigt vet jag ju av egna erfarenheter att det hörs ganska tydligt vertikalt i dessa hus. Var det en granne som klagat eller hördes det ut i trappuppgången så väktarna hörde musiken när de patrullerade? De var inte alls otrevliga eller så men jag kan nog tycka att man kan få spela musik på en lördagkväll i ett studentområde men jag kanske lever i min egna egoistiska värld och måste kanske hitta andra sysselsättningar. Personligen skulle jag nog som granne först ringa på och be personen i fråga sänka ljudet innan jag tillkallar väktare men som sagt - jag lever ju i min egna värld. Det känns i all fall en aning ironiskt att jag aldrig fått klagomål förr och nu får jag det då jag spelar klassisk musik...

Det är inte bara en Led Zeppelin-låt som fått det namnet. Även serien som i svensk tv blev känd som "Macahan" hade i original det namnet. Jag har återigen börjat kolla på serien, först ut pilotavsnittet på 2,5 timmar. Min favorit Zebulon Macahan har många sköna citat, här kommer ett urval: 

I morgon, onsdag, är det pizzabuffé på Scharinska 17.00. Ju fler deltagare desto bättre. Enligt Scharinska.se är det punkvecka och kanske bör man hålla det i tanke när man går dit? En form av punk-dresscode, om nu inte det i sig är en motsägelse. "ONSDAGSKLUBBEN & PIZZABUFFÉ
SEX PISTOLS TEMA MED KALLE BACKMAN
Det är 30 år sedan Simon John Ritchie (Sid Vicious) dog och vi hyllar honom såklart.
Och så är det även releasefest för boken Filten-
En utställning i tryckt format."

Ett makalöst tungt ok försvann från mina axlar idag då tentan äntligen var färdigrättad. Delar lärarna inte upp frågorna och rättar sin respektive fråga samtidigt? Det känns som att det sättet bör vara det mest effektiva. Hursomhelst, nu är det klart och förhoppningsvis sitter kunskaperna kvar trots att de ej behövs på ett tag. Hoppas skolan nu lyckas bekräfta för CSN att jag är berättigad till pengar så jag får lite inkomster. 

Jag vet inte varför det är så, om det har blivit så med åren eller om det alltid varit så. Kvarstår gör det faktum att jag är värdelös på att socialisera med nya människor. Det där som många är duktiga på, att börja prata med någon de egentligen inte känner, den förmågan saknar jag totalt. Kanske bottnar det i att jag på längre sikt ser det som att personen i fråga ändå inte är någon jag kommer stifta närmare bekantskap med. Jag kommer antagligen aldrig prata med människan och framförallt inte ens känna igen honom/henne nästa gång vi råkas. Jag kommer knappast säga "hej!". Till saken hör att jag inte är intresserad av att veta "allt" om personen. Kort sagt, jag bryr mig föga. Jag kan inte ens om jag vill det, verka intresserad. Min far däremot, han kan prata med vem som helst, om han inte stör sig på något hos personen. Gör han det kan han vara kall trots att de umgås/träffas via andra omständigheter som att det råkar vara min mors väninnas make eller dylikt. Han kan alltså efter att han skapat sig en bild av personen slå, antingen av eller på trevligheten. Hos mig är den konstant i viloläge. Är det inte en person jag kan tänkas ha en längre samhörighet med så blir det intet konverserat. Därmed basta. Jag tror mig känna många, eller i vart fall vara bekant med många. Antagligen är jag bekant med många, känner få, men färre känner mig. Jag vill inte verka djup, ty det är jag rakt inte. Ytligare människa är svår att finna. Ändock har väl även jag ett uns av djup, om än ett grunt sådant. 

Mattläggning på Universum igår. 20 man som kanske inte jobbade livet ur sig men likväl höll vi på från 21 till strax innan 24. Lite jobbigt ändå må jag säga. Var hos Brokeback och kollade de två sista perioderna av derbyt mellan Umeå City och Dalen. Tyvärr vann Dalen denna gången också. Det måste vara lite tråkigt med Dalen ändå, det är inte ett överflöd av egna produkter i laget direkt. En väldig omställning för mig som hemmavid är van att laget består av mellan 50-80% egna produkter. Tycker dessutom Dalen spelar ganska tråkig innebandy, City spelade en riktigt underhållande innebandy i första perioden. Därefter verkade det som att de inte riktigt orkade hålla upp tempot, de orkade inte riktigt stressa Dalens lite skakiga backar lika intensivt som i första. Jag häpnar varje gång Hörna blir uttagen i landslaget, de matcher jag sett (och de börjar bli väl många för att bli ursäktad var gång) har den sista utposten i Dalen varit den svaga länken. Bara här i stan finns det minst två som jag rankar högre, Ställ i City IBK och Mattias Johansson i City IBF. 

I lördags hade vi match. Sävar stod för motståndet. Uppvärmingsmusiken stod Volbeat för. Redan då kändes det att det skulle bli en bra dag med 3 poäng hem i bagaget. Matchen slutade 9-1 till oss. Detta trots en riktigt bra match av deras målvakt. Jag kan tänka mig hans frustration över deras bristfälliga försvar. Vi ligger just nu 3a. 2 poäng från kvalplats. Det kommer att bli spännande i år.

Då var straffrätten inledd. Jag måste instämma med d.ä., Ackwell och A2 i deras tro på att det blir en intressant termin. Trots att föreläsningen var tre timmar lång kändes det inte särskilt ansträngande att fokusera och hänga med. Det var mestadels intressanta saker som togs upp. Åhörarkopior är aldrig fel det heller. Fokuskonkurrensen blir då inte lika påtaglig.

Idag fick jag stilla mitt samvete. Det kan tyckas besynnerligt att ens få samvetskval över en sådan enkel sak som att av misstag ta två kaffelock. Vissa skulle kunna göra det upprepade gånger utan att ens fundera. Vissa kan, har jag märkt, till och med genomföra en förhållandevis mild form av bedrägeri för att tillgodogöra sig gratis bussresor. Ett beteende jag finner en aning upprörande. Att jag igår helt av misstag och utan vetskap om att dessa kaffelock faktiskt betingade en krona i pris per lock faktiskt stal två stycken gjorde mitt samvete tyngt av skuld. Idag kunde jag så reglera den skulden. Biträdet i Tornet blev faktiskt uppriktigt sagt glad och verkade tyst berömma min ärlighet varpå jag med ens kände mig lättare till mods.