Efter att, sin vana trogen, ha kört i den snabba filen och passerat mången bil verkade det som att det nu var en för mycket. Den rostiga vita skåpbilen av äldre modell följde efter ända ut till flygplatsen där d.y. skulle med planet mot Umeå, anslutning Arlanda. Han hade dock trott han lyckats skaka av sig förföljaren, ändå dök han upp, cirkulerade ett varv och körde vidare. Förföljaren var en man i övre medelåldern, tunnhårig, överbett och ett par dubbelhakor trots att han samtidigt verkade relativt utmärglad. Han verkade inte illasinnad, han verkade inte utgjort något hot även om han så varit. Resan tillbaka över bron gick smidigare, även där en förföljare, denne gav dock upp rätt snabbt.