Communication Breakdown
Idag när jag vaknade gjorde jag det med huvudvärk. Kanske migrän, ett snabbt depåstopp vid matbordet och sen tillbaka till sängen för ett par timmars rekreation. När jag så vaknade till igen, försökte jag starta min dator. Jag uppdaterade den igår innan jag somnade och valde därefter alternativet "stäng av" istället för "omstart". Jag skulle ju ändå starta den morgonen efter tänkte jag. Så blev det inte. Efter fem minuter orkade jag inte vänta längre, varför jag tvångsavslutade (aldrig roligt) startade om den. Inget resultat, den fastnade i samma läge igen. Hurra! tänkte jag stilla. Typiskt att vi ska ha hemtenta och grejer och den enda dator jag har tillgång är en gammal tingest som min far fortfarande tror är ny. Sanningen är att den senast genomgick en make-over när jag gick på gymnasiet. Det är alltså... den är alltså... den är inte ny. Därtill bör nämnas att den inte var ny då heller, samma moderkort och bla bla bla sedan många många år. Trots detta är den alltså ny i min faders ögon. Märkligt det där.
Hursom, när jag sedan upptäckt att start-skivorna och instruktionsbok till datorn låg kvarglömda i hyllan här hemma började haxxandet. Till slut fick jag så igång den, efter en ominstallation har jag nu även gjort de uppdateringar som en gång orsakade dagens vånda.
Idag har vi klätt julgranen. Ett företag som krävde deltagande av morfar, far och mor, syster och svåger samt deras tvenne lintottar till söner. Fullt pådrag med andra ord. I år har vi återigen fått en gran av ett par bekanta. Som sig bör är har den klent med grenar. De grenar den har verkar haft en svår tid i skogen. Granen i sig påminner mer om en pinne med kvistar på. I alla fall har den klätts med så mycket glitter som vi fann. Glitter är återvinningsprodukter som plockas ner och sätts upp år efter år. Slutligen är det mer snöre än glitter på själva "glittret" Dessutom har vi lite flaggor, även dessa på snöre. Just i år har vi inte så mycket flaggor, kanske beror det på att de vi haft tidigare till syvende och sist endast blev snören. Trots sina defekter och tillkortakommanden är granen ändå fin på något vis. Kära mor har dock inte brustit ut i de sedvanliga "det är nog den finaste granen vi haft".
Nu efter en (eller ett par) vörtbrödsmacka med julskinka ackompanjerat av några glas must, infinner sig ett lugn. Tända ljus, julgran, fula julprydnader som vi syskon gjort i ung ålder. Allt hör till. Det är juletid.
/ d.ä.
Kommentarer
Trackback
