Idag har jag sett åtskilliga klipp på tuben, det händer rätt ofta ska väl sägas. Men idag har jag tittat på något alldeles extra bra. Omedelbart skapades en känsla av att jag ville strutta omkring här hemma endast i skjorta, kalsonger (har han sådana på sig? svårt att se) och tubsockor. Jag skulle dock inte mima, istället skulle jag vråla så högt (eller snarare starkt) jag kan. Tom har dock ett väldigt lågt bord, det underlättar avsevärt om man ska hoppa upp på det. Ska jag hoppa upp på vårt bord slår jag skallen i lampan och har nog inte mycket utrymme mellan huvud och tak. Dessutom är jag ganska feg och vuxen på så sätt att jag oftast tänker på vad mina handlingar kan tänkas få för effekter. Undantag görs för konversationer, jag kan råka säga de mest sårande saker utan att förstå innebörden av vad orden kan innebära för någon. Oftast i form av plumpa kommentarer. I övrigt agerar jag i hög grad som en Bonus Pater Familias, jag ställer min cykel där den inte är i vägen för någon annan, parkerar inte bilen framför någons utfart, så att det inte på grund av min parkering kan uppstå risk för annan. Antingen är jag väldigt svensk eller har jag kanske bara en enorm hänsyn. Jag vill inte att någon på grund av mitt handlande blir lidande.