Så var det äntligen inlämnat. Lustigt att det känns mycket bättre efter att man lämnat in än kvällen innan, det är ju inte så att det tillkommit något sedan dess. Likväl faller allting på plats och jul känns plötsligt mycket närmare. Hem till familj, släkt och kanske några utvalda vänner. Julefrid, juletid, julmat, julmust, julskinka, julstress, julbord, julgran. Allting hör till. Det verkar nästan som att prefixet "jul" lyckas avdramatisera och göra att även tråkigheter framstår trevligare. Funnes något "julekrig" skulle det verka mycket mysigare, trots att det inte behöver vara det. "Julekrig, stilla ro och frid"

Fighting soldiers from the sky
fearless men who jump and die 
men who mean just what they say 
the brave men of the Green Beret

Silver wings upon their chest
these are men Americas best
one hundred men will test today but
only three win the Green Beret

Trained to live off natures land
trained in combat hand to hand
men who fight by night and day
courage take from the Green Beret

Silver wings upon their chest 
these are men Americas best 
one hundred men will test today
but only three win the Green Beret

Back at home a young wife waits
her Green Beret has met his fate
he has died for those oppressed 
leaving her this last request 

Put silver wings on my sons chest
make him one of Americas best 
he'll be a man they'll test one day
have him win the Green Beret

Märklig text till en bra låt. Vore jag den unga frun skulle jag helst undvika att pojken går samma öde till mötes som sin far. Verkar mest dumt.

/ d.ä.