I love... lamp?!

Så var även jag på plats i björkarnas stad. Avfärd från Öland kvart i sex i morse och en trött ölänning landade på Umeå flygplats vid halv nio ungefär. Nu var jag förvisso inte ensam om att landa då, faktum är att hela planet gjorde det ungefär samtidigt. Ombord var även Bambi och Hästflickan. 
Man får tydligen frukost på köpet om man åker flyg tidigt på morgonen, det har ju jag aldrig fattat. I alla fall fick jag en delikat macka med håstrå på köpet. Tack för det SAS. Utsökt! 
Som att det inte var nog med frukost mellan Kalmar-Arlanda serverades det även på flygningen mellan Arlanda-Umeå. Kunde man inte få något lagat istället? Jag gillar inte ens frukost och så blev jag utsatt för tre frukostar mellan 05:00-09:00. Det kan vara dagens I-landsproblem, på tok för många frukostar per dag.

Föreläsning vid tio, ganska spännande även att jag verkar ha en on/off-knapp som alltid slås till off så fort läraren nämner att man inte behöver anteckna det som är på overheaden. Det felet ligger väl snarare hos mig än stackaren som måste föreläsa. 

Tisdag, klockan 15:00 och innebandy står på schemat. Så även idag efter att ett enhälligt beslut överträffats av ett nytt enhälligt beslut. Jag tog det stora ansvaret och hämtade nyckelkortet hos Frank. Nio tappra t2or ställde upp. Tyvärr hamnade d.y. båda för dagen i dålig form och jag på samma lag. Jag får skylla på den förkylning jag drog på mig på ön. Föga hjälpte mina nya snygga klubbor då. Som det artade sig idag var Seglarn den ende i vårt lag som orkade springa till slut. Både d.y. Grapefrukten och jag verkade ha tunga fötter.

Jag kollade på Made på MTV i kväll. Jag har sett några avsnitt tidigare och påfallande ofta är det fula som vill bli skönhetsdrottningar, feta som vill bli balettdansöser eller falsksjungande stackare som vill bli operasångare. Kanske är jag fel person att säga det men mer ytligt program än Made är nog svårt att hitta. Dagens avsnitt handlade om en tjej som ville bli just skönhetsdrottning i Arizona. Hon hade tidigare varit gothare, vilket i sig är en smula besynnerligt val av inriktning, och hon hade haft svårt att få kompisar. Hon blev tydligen retad för sin stil, det tragikomiska i det är att mobbarna var iklädda cowboy-hattar, märklig mustasch, jeansskjorta och osedvanligt höga jeans. Hur som helst, när hon väl bytt stil blev hon negligerad av sina tidigare kompisar i skolbandet. "Hon är inte den X som jag kände längre." Bara jag som tycker det är lite roligt på något vis? 
Med reservation för att jag kanske inte lyckats beskriva det hela så bra på grund av mitt korta tålamod och koncentrationssvårigheter. 

Till helgen stundar födelsedagsfirande av Hästpojken hos Ariel. Spännande må jag säga. Funderar på om jag ska fortsätta min utvärdering av punk-drickan Kir. Kanske något annat? Öl blir så många flaskor, kanske kan Carl-Jan tipsa om något annat buteljerat? 

/ d.ä.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0