It Takes Two To Tango

Mörkret var påtagligt nu. Ynkliga mängder snö gjorde tafatta försök att lysa upp gatorna. Omständigheterna gjorde att handlingskraften sinade. De flesta vännerna hade försvunnit. Han kände sig nästan ensam kvar. Ensam i en stad. Trots det slapp han inte köerna på ICA. Besynnerligt. Vilka var alla de andra? Vad gjorde de på ICA? Inget ont som förde något gott med sig här inte. Större delen av dagen satt han vid datorn. Vad hade han då gjort? Granskande sitt egna arbete, eller brist på arbete, såg han att timmarna bara flutit förbi. 

Han hade tagit en promenad, runt baksidan av huset så han kunde jämföra hur lägenheten såg ut jämfört med de andra. Den såg väldigt tom ut, sånär som på det värmande ljuset. I övrigt kala väggar, mediokra gardiner och blommorna som inte syntes ut. Vilken tråkig syn, tänkte han, vilken urbota tråkig syn för fönstertittarna. En bokhylla hade varit fint, likaså rejäla gardiner. Stora svepningar, lite Ludvig XIV, lite Versailles. Kanske några ståtliga växter. Allt det där "lilla extra" medförde dock extrakostnader och omsorg. Extrakostnaderna var det som utgjorde starkast argument för att inte slå slag i saken. 

Promenader verkade trevligt, skulle bara ha någon mp3-spelare med passande låtar att gå och grubbla till. Det vore nästan filmiskt. 

/ d.ä.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0