Konsten att vara trevlig på beställning är en egenskap jag aldrig varit begåvad med. Det gjorde sig ännu tydligare idag under den så kallade "Juristens Dag" på Campus. Vissa är eller verkar extremt intresserade, vissa så intresserade att de till och med lyckas få banketten betald av en byrå (inte möbeln). Jag nämner inga namn, A2 ville vara anonym. Missförstå mig rätt nu, jag vet att den gode A2 är intresserad som få. Själv kan jag inte förstå hur han kan vara så intresserad så ofta, det fascinerar mig rentav. Det är en mycket positiv egenskap, nästan talang skulle jag påstå. En smula avundsjuka smyger sig lätt på mig när jag ser hur somliga kan vara trevliga, prata om ingenting och på så vis skapa en relation till den de möter. Idag tränade jag dock lite på det, var mer eller mindre tvungen faktiskt. Halva grejen med "Juristens Dag" är, i alla fall under tidiga terminer, att få så mycket gratisprylar som möjligt. Idag var Cederquist-väskan mest åtråvärd. Det krävdes dock hårt jobb för att erhålla en sådan väska. Uppskattningsvis 20-30 minuters nickande och inställsamma frågor. Just det där nickandet är något jag tränat på en längre tid. Har noga iakttagit hur vissa sitter och nickar instämmande trots att de egentligen precis som de flesta andra just hört talas om det läraren sa. De besitter ingen tidigare kunskap, då skulle de ju gladeligen redovisat den, ändå sitter de och nickar som att "ja, precis". Nåväl, den nickningen har jag nu lagt till min repertoar. Varje gång jag gör den dör jag dock lite inombords. Hoppas inte det syns utåt.